MAUDS MOE ITE ADEPT TIN SIAT ESS R AASPTNROEAT OA SRA TT VE SLET fager UTRIKES. ÖSTERRIKE. Andra Artikeln. (Ur London Review.) Näst financerna afhandlar författaren Österrikes militäriska forfattning. Monarkien består, såsom man vet, af flera länder, som tala hvart sitt språk: somliga Tyska, andra Italienska, Böhmiska, Polska, Ungerska och Valachiska. Soldaten från det ena landet förlägges i et annat, der innevånarne lika litet förstå honom, som han kan förstå dem — allt för att hindra ett upproriskt förstånd dem emellan. Men systemet slutas icke dermed; officerarne tagas istundom från en tredje nation, på det de icke må kunna förstå hvarken soldaterna eller innevånarne — en väl beräknad utväg att hindra dem från komplotter till regeringens störtande. Men den stackars soldaten phktar hårdt för denna fina pohtik. Anförom ett exempel: ordet Kerem på Ungerska betyder: jag beder och skall således helt naturligt brukas af en soldat, som hotas med straff. Officeren, som sätter sig öfver atl nogare efterfråga ordets betydelse, kan lätt förblanda det med ordet Terem, en vanlig Ungersk pöbelsvordom och bokstaflig öfversällning af en Fransk dito; och soldaten kan följaktligen hafva det undergiina Kerem alt tacka för en paökning af åtminstone 235 rapp. Detta hände verkligen så ofta, ) att den namnkunnige Matthias Rath gjorde det till ämne för ganska skarpa anmärkningar i ena tidning, som han utgaf. Men då detta blad äfven författades på Ungerska, blefvo officerarne icke derföre underkunnigare om saken; och i det hela skulle det ej heller hafva kunnat uträtta mycket till förbättrande af soldatens vilkor, ty då käppen är hufvudinstrumentet vid hans undervisning, skola alltid många anledningar till användande gifvas. Officerarne äro armdens privilegierade klass. De hafva oinskränkt magt att nyttja käppen (författaren anmärker, att underoflicerarne alltid bära en käpp, såsom ett tecken till deras magt att utdela prygel); men i ett annat afseende hafva officerarnes privilegier vissa inskränkningar, i synnerhet en, nemligen att en högre officer hår alttid rätt cmot dem, som äro under honom. Såsom exempel härpå kan anföras följande: Majoren vid et Österrikiskt regemente visade sådant poltroneri i en slagtning under sista kriget, att hans kamrater, vid hemkomsten, anklagade honom hos regeringen. Oflicerarne blefvo förständigade, att de måste bevisa sin angilfvelse. Alla officerarne, som bhevistat slagtningen, hade undertecknat angifvelsen, till ett antal af trettiofem. Nu förbjuda Österrikiska krigsartiklarna alla underofficerare och soldater att i nagot fall vittna emot sina oflicerare, emedan en dylik rättighet skulle, i regeringens ögon, sälta den heliga subordinations-principen på spel. Inga vittnen funmos således, och åtalet förföll. Men saken stadnade icke der; regeringen sade åt de angifvande officerarne: då er angifvelse befunnits ogrundad, så hafven J alla, som salt edra namn under angifvelsen, gjort er skyldiga till myteri och uppstudsighet mot er förman. Myteriet är bevisadt, ty. vi hafva i våra händer er smädeliga anklagelse; och J hafven således samtoch syn) Det är verkligen icke otroligt, då man vet, att de första ord, man lärer sig af ett språk, som man icke studerar, utan blott hörer ialas, vanligen äro sådana der hvardags-interjectioner och gemena svordomar, som god dam, täsan jäff, f.. re? o. s. v., och följaktl gen Terem äfven, men deremot det anständiga språkets verber och conjugationer, och följaktIan KÖ NL oo sr FÄR I IT oo AT KR