Aftonbladet – 27 oktober 1835, sida 1

LL AR VINILK JERES ALTLAVäLULELL AL UL I den al UVialnuTt ur ländska posterne. I spanien ser det ut som skulle fredsverket mellan juntorne och Mendizabal ännu stöta på hvarjehanda svå.righeter. Enligt de senaste underrättelserne från Madrid af d. 7-:denues, hade endast juntan i Saragossa (utom de förutnämnde i. Galicien och Estremadura) underkastat sig Drotningens regering; hvaremot hvarken den i Valencia, Barceliona eller; Cadix visat ringaste håg att lemna makten ur händerne, ehuru Mendizabals styrelseprogram redan var allmänt kändt, och äfven (i Barcellona åtminstone) Cortes sammankallande. Den der revisionen af det Kongl. statutet; som blifvit utlofvad af Regentinnan, och vid hvilken naturligtvis den af regeringen tillsatta Procereskammaren kommer att hafva sitt ord med ilaget, synes icke på sinnena hafva åstadkommit den lugvande och försouand? verkan, som man väntat sig 1. Madrid; och man kan i sanning icke undra på om de Spanska patrioterxe, med exemplen af Englands Lorder och Frankrikes Pärer för ögonen, skulle tveka huruvida något för nationens verkliga frihet och lycka förmånligt resultat kan stå att vinna genom medverkan al en korporation, som i alla lander visat sig fientligt sinnad mot fribeten. Juntan i Ba:cellona har väl beslutit en tacksägelseadress till Regentinnan för Cortes sammankallande, men under förutsättning att dessa Cortes vore Constituerande d. v. s. komme att med full makt och myudighet, såsom folkets representanter, ordna landets styrelseform. Så långt går hvarken Mendizabals program eller Regentinnans dekret om Cortes sammankallande. Der är blott fråga om en revision af det Kongl. statutet i allmänhet, och mera specielt om. en förändring af vallagen. Juntan i Cadix har likaledes öppet förklarat sig för en konstituerande national-kongress och aflåtit följande märkliga adress till Mendizabal, hvilken tillräckligt målar sinnesstämnivgen i Cadix: Juntan har känt den högsta fägnad, då den erfor att Drottningen utnämnt dör till finansminister, och ederjemte uppdragit eder ait bilda en ny ministere. Juntan kan icke annat än skynda med sina lyckonskningar mot en man, hvars föregående vandel erbjuder de mest gynnande symboler för framtidens förhoppningar! Juntans glädje var liflig och uppriktig, då hon såg den eldige patrioten från 1820, ordnaren af de liberala elemenuterne 1830, den redlige diplomaten, som nyss hjelpte till att befria och organisera Portugal, komma till välde. Gerna förenade hon med dessa, för eder så ärofulla betraktelser, minnet deraf; att det var här i Cadix, Spanska frihetens vagga, som Ni tillbragt eder ungdom. . Då juntan såg huru Ni, en gammal embetsbroder, en mångårig representant af hberalismen, genom omstländigheternes bjydande makt fann eder uppmanad att taga regeringstömmarne i eder hand, för att :;skydda fädernesländet mot allt mer hotande stormar, trodde Juntar sig af edra lysande egenskaper kunna draga en gynnande slutföljd till den rakhet och tillförlitlighet, som komme att utmärka den väg, ni i eder nya ställning hade att vandra, och helsade i eder en borgen för lyck ligare framtid åt det politiska parti, som ni tillhörer, och hvilket ni har att tacka för det ni kommit till makten. Juntan skall icke lätteligen kunna förändra denna sin opinion om eder. Hon är öfvertygad, att de råd ni redan gifvit Drotiningen, varit dikterade af den bästa vilja. Men detta är icke nog! Ni andas numera den orena och farliga hofluften; ni rörer eder inom den trollkrets, genom hvilken det plägar lyckas hofven, att göra tillvintet dygdens och redlighetens ansträngningar. Juntan hoppas att icke förolämpa eder derigenom, att hon fäster uppmärksamheten derpå , att till och med med de bästa alsigter, och, utan ait vilja frångå sina princip er, kan man genom hofluftens fläktar blifva förledd att antaga ett politiskt system, som icke harmonierar, med nationens behof och vilja. Och det är tydigt och klart, att Ers Excellence hvarken kan motsvara Drottningens förwoende eller nationens förhoppningar, om ni icke rätt bedömer landets läge. Men om vi af det språk, jurnalerne i hufvudstaden föra, få sluta till edra åsigter, så måste vi väl antaga, att ni orätt bedömer de nuvarande förhållanderne. Oupphörligt repetera nemligen dessa jurnaler, att rörelsen i provinserne endast bör tillskrifvas im-— pulsen af en ringa, exalterad minoritet. Deri ligger ett misstag, som kan hafva de svåraste följder för Spanien. Det är icke blott några få enthusiaster, från hvilka rörelsen i vår provins utgått, nej! det är från cheferne för alla grenar af den allmänna förvaltningen, från köpmännen, jordjigarne, familjfäderne, konstnärerne, ungdomen — från alla dessa tillsammans. Derföre förklarar eder Juntan, såsom organ för denna provinsens vilja, att hon hellre vill se staden Cadix murar I falla, och dess gator fy elda med lik, än den vill AR mr NA BIT män ER bono or kär mattan al mm ?——— ——r ————————— ?-—-— ?xXX——Q2z-—— — — X -—X — — — ———-—-.z:2-————— — — --—vV.V—?ÄÅ-Å-—ei ——— — — Ar —— -— .———— — ALLA Re — — Kn