(Stastidningen.) Aftonbladets Redaktion har vanligen haft den lyckan, alt. intet enda ord den råkat yttra till sina motståndare blifvit upptaget med kallsinnighet, men mången gång med en värma, som skulle göra oss högmodiga, om vi j fomno något nöje al att se oss fruktade. Likväl gör det ess nästan ondt, att hafva uppväckt ett sådant svall af oroliga känslor, som några få rader i bladet nyligen förorsakat uti ett litet hörn af Fjerdingen , i den goda staden Upsala. De svassande loford Svenska Minerva för ett par veckor sedan i så ymnigt mått utströdde ofver Redaktörerne af några bland de så kallade mycket goda tidningarna i landsorten, till tacksamhet för det Jaistånd de börjat lemna henne i striden mot Aftonbladet, sedan hennes dekrepita tillstånd gör henne än mera oformogen än förr att ensam bestå den, föranledde oss att beledsaga dessa puffings? med några upplysande addenda vill allmänhetens kunskap, hvaribland förekom en förut allmänt känd uppgift, angående Utgifvaren af Upsala Correspondenten. Detta har nu väckt ett förskräckligt larm i Correspondentens läer. En Insändare, som förekommer oss temligen tdentisk med Utgifvaren sjelf, har med bladet N:o 84 för den 21 October utsändt en proklamation, såsom vore det i fråga att uppkalla icke blott Rector och Senatus Academicus samt Borgmästare och Råd utan kela stadens och universitetets befolkning till stormning emot Aftonbladet. Man skulle svårligen kunna hitta på flera fördömelser på en gång, än uti besagde proklamation-blifvit riktade mot oss, och det är rätt lyckligt, att Ins. ej är någon trollkarl, annars hade han längesedan svurit oss fnånga famnar ned i jorden eller rättare i afgrunden. Redan den högtidliga titeln på proklamationen ger tillkänna den effekt man väntar deraf. Den kallas nemligen: Några ord om Svensk mans — märk läsare, det lyckliga i användandet af ordet Svensk på detta ställe! — Några ord om Svensk mans rättighet till husfred äfven emot Aftonblads-liberalismen. Hånliga tillvitelser, — — idkeligen ådagalagdt okynne, mot hvilket ingen hederlig man behöfver att försvaras, och till hvilka man lyckönskar hvarje medhergare — — fribeten att i offentligt tryck skända — — grofheter — — öfvermodiga maktspråk — okunnighetsdigra försök att vederlägga historiska uppgifter, — — Aftonblads-angifvelser — — inqvisiton, som oupphörligen söker utrota all dess ledning försakande yttrandefrihet, -— — dräphugg åt Upsala Correspondenten? — öfning att på gator, torg, kälare och kaffehus uppfånga dagens sqvaller? — — ; allt detta utgör ännu endast en del af de helsningar, som blifvit riktade till Aftonbladet. Afven det enskilda lifvets helgd skulle kränkas af Aftonbladsliberalismen; — — den skulle smyga sig in i den fredliga medborgarens NNus, för att bespeja hans enskilda lefnad; — — hvarje vän af sann liberalism frågas, om icke en medborgare må kunna, utan äfventyr att i offentligt tryck varda hånad, fu trifras inom sitt hus och sin familj, o. s.v. Vi upprepa, det vi verkligen beklaga, att genom vår artikel hafva satt den Upsaliensiska redaktionens galla i en så häftig, och för dess helsa sannolikt äfventyrlig jäsming, som tyckes hota hela Fjerdingen med öfversvämning. Vi kunna likväl icke undgå att anmärka, att om någonting behöfdes för att bekräfta riktigheten af vårt uti ifrågarande artikel framkastade tvifvel om bemälde Redaktions förmåga att uppfylla sin plats såsom offentlig man, så lemnas en sådan bekräftelse till öfverflöd af ofvanstående yttranden, som förråda den fullkomligaste obekantskap om de första begreppen af hvad som hör till det offentliga lifvet: Hvad finner man val i Aftonbladets artikel om Upsalakorrespondentens utgifvare? Jo! att der hvarken förekommer ett ord om hans enskilta lif? eller om denifredlige medborgarens hus, eller om hans familj, eller något smygande, eller något bespejande, eller något som rör husfreden.? Vi hafva blow berättat ett actum, hvilket uti trettio års tid varit lika bekant för hvarenda Upsalabo som hört Hr Lefflers namn, som någonsin den i Korrespondenten sjelf anförda omständigheten, att Doktor Odman ständigt låg i sin säng, eller att Lidden var besvärad af lamhet, och denna omständighet föranledde en hemstallan, som på intet vis kan anses obehörig. Nu fråga vi i vår tur hvarje opartisk menniska, om det ligger något inträngande i det enskilta lifvets helgedom, eller störande af husfreden, att helt enkelt omtala det en person aldrig går utom silt hus, när detta redan under en mansålder varit allmänt bekant och ingenting yttras om huru han lefver, hvarom visserligen ingenting förekommer i artikeln. Såvida nu NySsod Par pr PR