tal förlust af 25 procent. Detta var dock icke allt; på samma gång som regeringen inlöste en del af sitt utelöpande pappersmynt, utgaf hon nya sedlar med långa förfallotider. — Sålunda var hela inlösningen fullkomligt illusorisk. Det belopp af regeringsobligationer, som öfverkorsades i pappersmynt, utkom åter i större mängd och under andra former. Nationalbanken fick sin octroi den 25 Julii 1815 på 25 år. I början bestod dess fond at 100,000 aktier, hvardera på 300 floriner, för hvilka inbetalning emottogs med 100 floriner contant och resten i pappersmynt. Så snart 1000 aktier voro tagna, öfverlemnades banken till aktieägarnes styrelse, hvilka valde åtta Directörer. — Deras kapitalfond bestod säledes af 100,000 floriner (10,000 L) kontant och resten i ett fallet pappersmynt. Några af Wiens anseddaste bankierer understödde detta företag med sina namn, 1 den förhoppning, att det skulle hindra pappersmyntet, hvaraf de innehade en del, att blifva fullkomhg! utan värde. Dessa namns anseende föranledde en sådan framgång at banken, att endast från 1822 tll 1826 banken gjorde affärer till ett belopp af 3000 millioner, hvilket gaf en ren vinst af 310 floriner på hvarje aktie å 500 floriver. — Kejsar Frans hade tagit hälften af aktierna. — Kejsaren var en man, som aldrig riskerade sin enskilda förmögenhet hos regeringen; han förlorade ingen ting på dess bankerutt och dog som den rikaste privat-man i Europa. Kejserliga familjen sparar årligen öfverhufvud fyra millioner floriner, dem den sedan placerar med största möjliga fördel. Banken var en af staten fullkomligt oberoende inrättning; och derföre tvekade den rike enskilde mannen Frans icke att åt den anförtro en del af sin förmögenhet. Förf. ingår sedermera i några mindre interessanta detaljer om Österrikiska nationalbankens inrättning och verksamhet, huru som den emottager och utbetalar de fonder, som regeringen aflämnar till hqvidationer och räntebetalningar af sina skulder, men utan att stå i någon ansvarighet derför o. s. v. Han visar, att Statsskulderna, oaktadt de skenbara afbetalningarna, ständigt ökas; att utgifterne altid öfverstiga inkomsterna; att Osterrikes kredit skulle vara alldeles förlorad i händelse af ett krig, som icke slutades lyckligt; att bankens kredit dervid skulle lida, emedan en del af dess grundfond består af statspapper; att bank-aktierne, under insurrektionen i Neapel, föllo från 1220 till 640; att de under kriget mellan Ryssland och Turkiet fluctuerade från 1080 till 1005; att således, enligt allmänna öfvertygelsen i Österrike, ett alfvarsamt krig MINE medföra bankerutt, och att Österrike af dessa skäl : högst fredligt sinnadt, ehuru det har en talrik och, framför allt, en högst undergifven armte. Detta är, hvad förf. meddelar angående det stora Kejsarrikets financer, hvilket redan synes vara tllräckligt, för att visa vålsignelsen af den så berömda faderliga styrelsen. — Detua framlyser i lika klar, om icke klarare dager vid betraktande af de öfriga förhållanderna och företeelserna, såsom militärväsende, lagstiftning o. s. v., hvilket vi skola göra till föremål för några efterföljande artiklar. EIA ERSTA DIVA YROVTT RR TI IRS VPN HER PL BETTING ISTER TI TRETTIO IVUNNPLIAI AAVAR