Aftonbladet – 26 oktober 1835, sida 1

UTRIEDS. FRANKRIKE. Vi hafva öfver sakernas och opinionernas närvarande ståndpunkt i Paris, och deras utseende för framtiden, hvilket altid måste interessera civilisationens vänner, i ett Tyskt blad funnit några korrta, men, såsom oss synes, ganska sunda reflexioner, hvilka här nedan meddelas. Det är obestridligt att ministeren för närvarande äger en stor pluralitet i Deputeradekammaren — och det är naturligt att alla de, som glädja sig åt det för handen varande reaktionssystemet, åt de nya lagarna, som inskränkt tryckfriheten, åt konfiskationerne af skrifter som fritt fått säljas i många år, åt den öma återföreningen med prestpartiet, och så vidare, skola stödja sig särdeles mycket på detta argument såsom ett bevis på Fransyska nationens tänkesätt, på den parlamentariska opinionens understöd åt Regeringen. Men de, som lita på detta bräckliga stöd, kunna lätt bedraga sig. Såg man icke äfven restaurationens styrelser, oaktadt alla de våldsamheter och olagligheter som af dem begingos, anda till sista året, hafva en ständig majoritet till sin disposition, och denna så ö!vervägande, att folkets parti eller minoriteten inom kamaren en gång utgjordes af endast sex E ledamöter, och lagar, sådana som den om straffen för helgerån, om milliard-ersättningen, om majoraterna, gir S go nästan med acklamation igenom? Hörde man icke äfven då detta medhåll åberopas emot det liberala partiet, såsom bevis att dess tänkesät alldeles icke utgjorde folkets, alldeles som man hos oss hört stora statsmän påstå alt oppositionen vid våra Riksdagar saknat all sympali från folkets sida, och såsom bevis derför framdraga, att den legat under i voteringarna — på Riddarhuset! ! Och likväl störtades korrt derefter Carl X:s regering i Frankrike, till deras icke ringa förvåning, som hade satt sin lit till detta tecken. Utan att tro, det den nuvarande thronen eller dynastien i Frankrike stå på så bräcklig grund som Carl X:s,1 anseende till den obestridliga öfvervigt som Ludvig Filip hari förstånd och klokhet att tillegna sig en stor del af talangerna, och att smeka hela den förmögnare medelklassen, hvilken Carl X fåvitskt stötte for hufvudet, samt i synnerhet för sin personliga kraft, hvilken altid imponerar, är det likväl icke utan interesse, att litet närmare undersöka i hvad