En sådan okunnighet, ådagalagd uti en tidning, som troligen äfven äger läsare utrikes, måste ingifva utländningar de mest förnedrande föreställningar om allmänna bildningens tillstånd i Sverige, och utgör en verklig vanheder för vår National-litteratur.? — — — Man måste tillstå att när Argus klifver åstad att riktigt visa sig, så sker det med en takt som lifligt erinrar om versen: Dansa Nalle, vig och ledig, c., med den skillnaden, att vår Argusiska Nalle mindre erinrar om vigheten och ledigheten, än om den lunsiga massans aplomb i rörelser. Hvad nu sjelfva saken beträffar, så kunna vi med få ord öfvertyga Läsaren, att icke en bokstaf behöfver åiertagas af det ofvanstående yttrandet om Amerika, och att det är Argus sjelf som förrådt okunnighet och missförstånd, då han till vederläggning af Aftonbladets yttrande dragit fram Amerikanarnes sjeltständighetsförklaring. Hvem begriper icke att något revolutionskrig icke kan äga rum, utan att schismen måste vara eller blifva af politisk beskaffenbet? Men här var icke fråga om sjelfva revolutionens utbrott, eller de händelser som omedelbart föregingo densamma, utan om dess första ursprung och de egentliga anledningarna till det missnöje som småningom beredde detta utbrott. Det är härom Argus synes vara alldeles okunnig. Vifå då be honom studera något bättre kompendium än der han tyckts hafva hemtat sin vishet. Han skall deri finna, att den största orsaken till missnöjet skapades deraf, att Engelska Regeringen på allt sått stängde industriens uppkomst i Kuolonierna. De ville icke tillåta Amerikanarna några fabriksanläggningar, i den missförstådda tankan att sådana skulle förminska afsättningen från moderslandet. Var detta kanhända en politisk åtgärd eller en administrativ? de förbjödo vidare främmande nationers skepp inträde i Amerikanska hamnarna, eller belade dem med de orimligaste afgifter, och kolomiens egna skepp fingo icke införa till Amerika några främmande varor annat än från London, äfvensom exporten från Amerika var Engelska skeppen nästan utesiutande förbehållen. Kanske äfven detta var en politisk och icke en förvaltningsåtgärd? Nya taxor och beskattningar pålades, samt prohibitoner utfärdades mot bankernas uppkomst. Månne icke äfven detta måste räknas till förvaltningen? Allt detta skedde långt före revolutionens utbrott. Annu den närmaste orsaken Ull denna var en förhöjning i tullen på thed. Att Amerikanarne sjelfve några år före krigets utbrott egentligen klagade öfver dessa slags förtryck, och länge gjordt det, innan de började yrka någon utvidgning i pohtiska rättigheter, visar protokollet öfver Franklins förhör iofor parlamentet år 1766, då han tydligen. medgaf parlamentet rättigheten att sätta tullen a inkommande utländska varor, men endast klagade derofver, att det pålagt kolonierna accisafgifter eller taxor på deras egpoa produkter, hvilket han ansåg såsom egenmäktigt, emedan Amerikanarne icke hade några representanter i Underhuset. Det var sålunda förtrycket i förvaltning och beskattning, som, på sält vi nämnt i artikeln, utgjorde det första och egentliga ursprunget till Amerikanernes klagan, hvaremot historien icke säger oss, att något intrång blifvit gjordt i deras rättigbet att sköta sina kommunalangelägenheter eller hållå offentliga sammankomster. Det var egentligen först med lagen om acasafgilternas åläggande utan folkets samtycke, och korrt före revolutionen, på 1760tlet, som förhållandet antog en politisk karakter, då deremot andra missbruk af alla slag hade 1 trettio år fortfarit. Hvem kan nu utan det gröfsta missförstånd göra en sådan tydning af de ofvan anförda orden, som Argus i sin fåävitska inbilskhet! VV a