Aftonbladet – 23 oktober 1835, sida 2

oo HV RRTRTDTU DM OD rr een BR RBrBBnm rst srRB---H sm nt ff Pe) SJ ER B UP MA visste nt emot bevis af de klaraste fakta, stundom affekterade mystiska betydelsefullhet, och denna fnysande bondhögfärd, som gifva åt det hela en karakter, hvilken man förgäfves sökt beteckna med någon mera uttrycksfull benämning, än det från bladets nomen proprium lånade ordet Ärguseri, hafva på de sista tiderna stegrats till en så komplett narraktighet, att det komiska intryckets oundvikhga effekt på läsarens skrattmuskler ovilkorligt slutligen besegrar den seghet och tråkighet, som alltid troget vidlåder Argi idislade demonstrationer. Ibland det mest utmärkta i denna väg hos Argus, nemligt den narraktiga, är den sperridning han i sitt sista Lördagsnummer anställt emot Dagligt Allehanda och Aftonbladet, i anledning af en stor och vigtg upptäckt, om en ganska nära allians emellan Ryska och Svenska hofven, men hvilken dessa båda blad uraktlåtit att omförmäla. Det hände sig nemligen för några pestdagar tillbaka, att uti Hamburger Unparteiischer Correspondenten, — ett blad som numera äfven i sjelfva Hamburg förlorat det mesta af sin fordna kredit, lästes en enskild korrespondensunderrättelse eller brefnotis, att Prinsen af Wasa icke skulle blifvit emottagen vid mötet i Kalisch, i anseende till en nära allians emellan de Ryska och Svenska hofven. Denna underrättelse motsades likväl af andra, hvarföre den icke blef upptagen i Nyare Aftonbladet, (och sannolikt af samma skäl, icke heller. i Dagligt Allehanda) såsom ett af dessa osäkra rykten om Prinsars och andra notabiliteters tillamnade eller inställda resor, hvilka tjogtals läsas uti de utländska tidningarna för hvarje post ibland fZes on dit for dagen. Att vi gjorde rätt häruti, visade sig också till öfverflöd med en af de sista posterna genom ett i Augsburger Allgemeine Zeitung infördt bref från sjelfva Kalisch af den 22 September, hvari Prinsen af Wasa bestämdt uppräknas bland de personer som verkligen varit i Kalisch, — ett bevis att sjelfva denna så väl underrättade tidning var af annan tanka än Hamburgerkorrespondenten, men hvilket Argus i sitt sista nummer visligen förtegat. Emellertid råkade Svenska Minerva att reproducera den förstnämnda brefnotisen. När Argus fick se detta, uppgick för honom genast ett stort ljus, en verklig illumination i hjernan. Han snöt sig först långsamt och högtidligt, för att emunctis naribus kunna taga saken i öfvervägande. Derefier satte han sig i position för att tänka, och tämkte så här: En sådan underrättelse hade aldrig kommit in i Svenska Minerva, om ej, 1:0 alliansen mellan de båda hofven verkligen vore obestridhg. Dessutom har Priusen af Wasa sedan blifvit bjuden till Töplitz af Österrikiske Kejsaren. Detta visar pro secundo att alliansen mellan Ryska och Österrikiska hofven icke är så stark, som man trott, utan snarare en viss kallsinnighet råder. Men — utropar han, förtjust, öfver sitt fynd, om Österrikiska och Ryska kabinetterna äro söndrade, eller åtminstone icke förena?de: hvad återstår då af HELIGA ALLIANSEN, ?denna allians, på hvilken BRYSSLANDS supremati på Europas fastland från 1815 till 1830 grundat sig! Vi kunne försäkra att orden stå att läsa, tryckta precist på samma sätt som här, med kursiv och versaler, i Argus för sistlidne Lördag, sista sidan och spalten några rader från slutet. Sedan denna vigtiga upptäckt var funnen och Rysslands supremati sålunda tillintetgjord, så var ingenting i verlden mera naturligt än att gifva de gamla vännerna Allehanda och Aftonbladet deras byra, för det de till den grad kunnat förgäta publicistens pligter, att icke hafva berättat en för Sverge så högst vigtig nyhet. Också tillskapades på stället en Insändare -— till kropp och själ lik Argus sjelf — hvilken icke utan en stor och rättvis förundran hade inhemtat? de båda redaktionernas nämnda underlåtenhet; förklarade sin bedröfvelse deröfver, huru allmänheten behandlas af de tidningar som meddela utländska nyheter; underrättade allmänheten, alt ifrågavarande nyhet varit af stor vigt för Sverge och nationen; at dylika nyheter med afsigt och efter öfverenskommelse tyckas underhållas allmänheten 0. s. v. hvilket allt i Redaktionens eget namn utspisnes till en lång härfva af ytterligare utrop öfver det förskräckliga underlåtandet, samt slutligen förses med tjenliga förklaringar öfver orsakerna till en så grof försummelse, Som äter igenfinnes — risum teneatis amici! — uti den C7 onhjelm. Troil-Frölichska oppositionen!!! Vi äre förvissade aut Läsaren, med all möjlig föreställning om de mest befängda försök ct: kombinera, att uppsöka orsaker och göra slutföljder, likväl alldrig kunnat tänka sig något så Danviksmiässigt som derra långa rad af narraktigheter. Det kunde också mihända vara öfverflödigt, att alls uppehålla sig med någon argumentering eng ående den sak som här blifvit vidrörd, eller i hvad mon Prinsens af Wasa närvaro i