Denna lag imnehöll följande hufvudsakliga inskränkningar: 1:0o afskaffande af Jury i tryckfrihetsmål, och dylikas hänskjutande till de Kongl. Domstolarnes uteslutande afgörande. 2:o Föregående tillåtelse för utgifvande af en tidning; slutligen tendens-processen d: v. s. en tidnings indragning till följe af flera emot densamma fällda domar. Denna lag var sträng, och i flera hänseenden illslug, men likväl fingo tidningarne genom frihets-sinnets blotta mflytelse snart nog tillbaka den makt, som man velat beröfva dem; de angrepo med moderation men skicklighet Deputeradekammarens system, Ministören och kongregationen, och öfvermannade dem innan kort. Hvad gjorde nu kongregationspartiet? Då det icke genom lagarnas kraft kunde beherrska pressen, sökte det att genom korruption vinna henne. — Derifrån härledde sig dessa hemliga kop af tidningar, detta slags marknad, som fru Ducayla öppnade. Regeringen köpte väl en eller två tidningar, och några aktier i andra, men det hela af tryckpressen fick hon ingen makt öfver; ty pressen är den allmänna meningen, hvilken man lika iitet kan muta som qväfva. Pegeringen sökte återvinna sin förlorade ställning, och uppfann Herr Peyronnets bekanta kärlekslag. Penna lag utkom år 1827. Den var helt och hållet fiskalisk och beräknad på tidningarnes undergång. I Deputerade Kammaren demoraliserade hon, hvad den ministeriella majoriteten ännu ägde qvar af makt och styrka; i Pärskammaren mötte hon denna stora opposition, ull hvars organ innom kemmissionen Herr Broglie gjorde sig. Historien vet omtala hvad resultatet af detta försök varit. Valen svarade derpå år 1827. Den bigotta majoritet, som höll session vid Herr Piets bord, öfverröstades genom voteringen, och Herr Villtles minister blef tvungen att vika för detta nya uttryck af den allmänha meningen. Herr Martignacs minister medgaf pressen vissa eftergifter; tendensprocesserna, som Villcles minister så mycket missbrukat, uphäfdes. -Tidningarne stadgades nu i sin fulla kraft, och kämpade ridderligt mot Polignacska ministtren. Krisen var så beskaffad, att hvar och en kunde förutse dess utgång. sludligen kom den 26 Juli. Med ett penndrag, och ull följe af en berättelse af Herr Chantelauze, lika vacker som framställningen af Herr Broglies motiver, underkastades alla tidningar en godtycklig makt. En fruktansvärd revolution besvarade detta våldsamma anfall. Tidningarne gåfvo här cxemplet på en minnesvärd moderation och lugn. Hvem hindrade Juli-folket från att begå utsväfmingar? Hvem uttryckte denna enhet af åsigter midt ibland insubordinerande massor, och hvem proklamerade högt nödvändigheten af Ludvig Filips thron, för att icke splittra denna enhet? Det var tryckpressen. Under dessa folkrörelsens dagar hade Frankrike ingen annan regering, än tidningarnes; de qvälde upproret och biträdde administrationen. Hvad tack fingo de väl derföre af de politiska myndigheterna? Den nya Konungamakten sade: Inga tryckfrihets processer mer! och Deputerade kammaren svarade : Ingen censur mer! fem år sednare hade mer än 300 rättegångar ägt rum emot tidningarne; man förhöjde böterna ända till ett maximum af 200.000 francs, och en fästning vid verldens gräns är det monument, som man är sinnad alt uppresa ät pressen, hvilken likväl gifvit Julirevolutionen sin rigtning och förebygt eller hämmat dess ytterligheter. i