Aftonbladet – 21 oktober 1835, sida 2

bruka, som jag sett, att vid första sammanträffandet göra det: men historien måste för det närvarande utlemna denna vigtiga sak, såsom ej alldeles säker. Ryska Kejsaren, som tycks eftersträfva popularitet, var:ej en half timma i sitt rum förrän han gick ut på Töplitzs gator, med blott en enda kavaljer och vandrade omkring i staden, gick in i trädgårdarna, besökte bodar, m. m., alldeles såsom en enskild resahde, som vill njuta af sin ledighet. Han är en ganska välbildad ung man, fulla 6 fot lång, vackra ögon och romersk näsa; hans ansigte har ett starkt och allvarligt uttryck. Han är mycket lik Kejsar Alexander, som är så väl ihogkommen i England, men måhända vackrare än han. Hela den här församlade Hofpersonalen skyndade att up vakta honom, och palatset genljöd hela den öfriga delen af dagen utaf de besökandes steg. Kejsarinnan, som reste långsammare, ankom ej för än i skymmingen, och det sätt hvarpå hon emottogs, var för henne mycket smickrande. Kejsaren och Kejsarinnan af Osterrike, l-mnade stora salongen, så snart de erhöllo underrättelse om hennes ankomst, gingo utför den stora trappan, passerade en lång öppen korridor och mötte henne vid palatsets port, just som vagnen körde upp. De voro ätföljde af alla de Kungliga och Adeliga personer, som då utgjorde societeten, och Österrikiska Kejsaren förde Ryska Kejsarinnan, samt den Ryske, Kejsarinnan Mariana, genom hela samlingen af militäriska uniformer och gallaklädda damer till sina egna rum, hvilka med en alldeles utmärkt prakt blifvit åt dem inredda. Kejsarinnan af Ryssland, en dotter till Konungen i Preussen är en mer intagande än skön qvinna. Hon var aldeles ypperligt väl klädd och hennes hållning hade mer värdighet än alla de damers jag vid detta tillfälle såg och hvilka i allmänhet i denna del, stå långt efter vår Engelska Adel. Konungen i Preussen kom nästan vid samma tid; men på ett mera privat sätt. Då jag hörde, att han väntades och att stora förberedelser blifvit gjorda för honom på Culms gamla bataljfält, for jag ut, för att beskåda herrligheten. Areportar hade blifvit uppsatte på många ställen af vägen och tvänne vapenpyramider, bildade af i kriget tagna gevär, pistoler och sablar samt prydda med Böhmiska, Österrikiska och Preussiska fanor vero uppreste, der de två vägarne från Dressden sammanlöpa, emedan man ej med säkerhet visste hvilkendera Konungen skulle taga. En ofantlig folkhop var här samlad, för att möta honom, ty han är en favorit hos folket i denna trakt — men den gode, gamle Konungen undgick dem helt och hållet och steg ur sin resvagn i en liten droska, åtföljd blott af Hr Ancillon. Han inkom till Töplitz, såsom en privat person och for till sina vanliga rum, hvarifrån på hans befallning, alla militärposter, redan förut voro flyttade. Han är nu aldeles utan hefstat, hvilket han tycker mest om, och börjar i morgon sina vanliga promenader, blandar sig i folkhopen och undviker sålunda att blifva bemärkt. Han är af medelmåttig längd och stark kroppsbyggnad; hans blick är allvarsam, tll och med något dyster, liksom uttryckande vexligen af hans lefnadsöden, och han tyckes lida mycket af ett bensår, som han fått för några år sedan, och som säkert blifvit mycket svårt, om han ej funnit sg så väl af att begagna Töplitzs vatten. Det är af detta skäl och afnödvandigheten att fortfara dermed, som han är så tillgifven denna ort; och jag har hört sägas af dem, som omgifva hans person, S att den förändring som eger rum i hans sätt att vara, di han kommer öfver Bömiska gränsen, är aldeles underbar. I Berlin är ban aldrig rätt nöjd; folket är der oroligt och landets fordringar äro utan all ända; men här ser han i hvarje ansigte, en väns, och han finner sig så lycklig att få aflägga kungligheten och ställa sig på en lika fot med andra enskildta. Den soldat som visar monumenterna vid Culm berättade mig, att Konungen hvarje år besöker honom i hans koja, skakar hans hand och med stor godhet efterfrågar hans och hans familjs tillstånd. Det var, såsom det säges, på hans begäran, som Töplitz utsågs till samlingspunkt för Suveränerne och han ämnar sjelf dröja qvar här, omkring tre veckor efter de öfrige. Hans maka — icke Drottning — Prinsessan af Liegnitz, väntas hit i morgon. Hon var en gång en af Tysklands skönaste qvinnor och är ännu ganska vacker — Konungen är henne mycket tillgifven och passerar heldre sin tid, då han TAL LL PT .