sjelfva. De sträcka det konservativa elementet ända derhän, att staten skall bevaras, derigenom, att de sjelfva konserveras vid lägenheten, liksom gamla Prestoch Klockare-enkor, som eljest voro utan bröd; (ehuru ingen dock påstått, att kyrkan skulle gå under, utan deras konservation); så att det konservativa elementet skall yuerst grunda sig på komiseration; hvarvid staten besväras af det slags sjukdom, som kallas miserere, och der indigestionen är organisationens hufvudfel. För det andra lär ej kunna nekas, att alla unga män af bildning söka sig in på embetsmannabanan, ehuru icke derföre män af den fullkomligaste bildning ernå så höga platser, att de få deltaga i statens styrelse; utan de blifva merendels underordnade. Men i Sverge inträffar, hvad i England och Frankrike skulle anses för en nationalförlust, att sådana snillen blefvo embetsmän, hvilkas rätta plats vore inom litteraturens och vetenskapens område. En sådan skald som Tegner, en sådan vetenskapsman som Agardh skulle i dessa länder lefvat för sin sak; och förtje at millioner, åtminstone skillingar på sina skrifter, i fall de ej som Waher Scott hade åter depenserat dem. Men här i Sverge blef pennan utbytt mot kräklan och nationens hyllning mot yttre prydnaÅ ) der, som i de upplystas ögon äro ringare än snillets.