Aftonbladet – 19 oktober 1835, sida 1

Redaktionen befinner sig i en icke obetydlig förlä genhet såväl inför Läsaren som ännu mera inför tvänne bland vår teaters värderade skadespelerskor, Mademaoisellerna Ficker, i anseende till en i Lördagsbladet på begäran införd af stränga kriuker emot dessa unga konstnärer uppfylld teaterrecension. Denna recension öfyerträffar utan tvifvel i besynnerlighet de flesta recensioner man förut sett. Det är nemligen icke nog med att dess omdömen kunna vara mer eller mindre felaktiga; ntan det egentligen märkvärdiga är, att den sysselsätter sig med en kritik öfver tvänne i Måndags i förra veckan uppförde pjeser: Putsmakaren och IV äktaren, oaktadt ingendera af dessa pjeser den dagen varit gifna, och Putsmakaren icke en gång spelt under denna termin, samt mamsell Mathilda Ficker ännu alldeles icke uppträdt på teatern under detta spelår. Red. har således ty värr genom. ifrågavarande artikels tryckning gjort sig delaktig till en ganska vrängd framställning. — Vi tillstå öppet att vi vi varit i starkt beråd huru vi skulle draga oss med honnör ifrån saken. Slutligen hafve vi funnit bäst, att genom en upprigtig bigt af rätta förhållandet, om möjligt söka absolution hos de älskvärda systrarna. Se här derföre käre läsare, huru det gick till: Vid enföretagen utgallring af en mängd äldre till Red. insända artiklar 5 hvarjehanda ämnen, som skulle förstöras, hade en å rummet närvarande person kommit att läsa eu af dessa papper, och derefter af misstag eller ovetenhet lagt det ifrån sig ofvanpå några andra manuskripter, ämnade till Lördagsbladet och redan färdiga att uppsändas på tryckeriet, dit det på sådant sätt korrt derefter kom at medfölja. Detta papper var just ifrågavarande artikel Den hade inkommit till Redaktionen redan sistlidne vår och angick Mamsellerna Fickers spel uti de? båda pjeserna Putsmakaren och Väktaren en måndagsafton under den terminen, men blef kasserad just i anseende till den öfverdrifna strängheten och bitter heten i dess omdömen. Det vari sanning en besynnerlig lek af ödet, att ett sådant utdoömdt opus, efter attredan bland många andra dylika hafva hvilat ett halft år djupt ned i en korg, för att i sinom tid offras åt lågorna, nu det oaktadt skulle komma att vandra, icke im i kakelugnen, som beslutadt var, utan ut ibland allmänheten. Detta hade dock icke kommit att äga rum utan den tillfälliga omständigheten af utgifvarens frånvaro vid tidningens rangering och korrektursläsningeu, då de som voro sysselsatta dermed togo för afgjordt, alt artikelns uppsättande och införande var bestämdt för dagen, samt omöjligen kunde misstänka ett spratt, både emot Red. sjelf och allmänheten, så sällsamt, att det endast kunde spelas af slumpen. En väldig anakronism är emedlertid, som läsaren fin— ner, begången. Uppsatsen kom icke blott ett halft år för sent i anseende till tiden, utan mycket för bittida i anseende dertill, att den långt ifrån varit ämnad att genom Red:s medverkan, i trycksvärta se dagsljuset. Hvad särskildt de anmärkningar deri beträffar, som rö— ra Madem. Charlotte Ficker, så hoppas vi föregående forklaring vara tillräcklig att öfvertyga henne om vär oskuld. Vi taga oss då ännu friheten tillägga den önskan, att hon icke för denna ledsamma händelse må undandraga publiken den behagliga glädtighet vid uppträdandet på scenen, som ingen mer än den trumpne och sannolikt tandlöse insändaren eller insänderskanr kunnat förtycka. Att höra en sådan — frikännelsedom. uttalas äfven af Madem. Mathildas ljufva röst, skulle, öka vår tillfredsställelse; vi hoppas tillvinna oss denna för— mån, då vi för vår del högtidligt förklara oss icke minsas, att hon vid något tillfälle gjort sig saker till Ins:s ohemula påstående, att hon ej kunnat sina roller.! DIUD ENAT AC TT AT