en stor mängd vagnar. Alla handtverkare, hvarje embete för sig, voro härvid närvarande, och husen på de gator han skulle passera på vägen till sin bomng i Merrionsqvare, voro smakfullt prydda med löf och blommor, samt fönstren uppfyllde med elegant klädda damer. Klockan något öfver fyra anlände han till hamnen, men hann för mängden af folk, som trängde sig omkrin vagnen, icke förr än nära kl. sju hem till sig. Han visade sig genast på balkongen, och emottogs då med de mest enthusiastiska burrarop, som varade en ling stund. Sedan de tystnat, höll den lärde gentlemannen med sin vanliga orginalitet ett tal till folket, hvaraf vi här meddela följande utdrag: Mine Herrar! jag har i sanning strapserat mycket, jag har icke smakat någon föda på mera än fyra och tjugu timmar, i anseende till en svår sjögång. Men långt ifrån att i detta ögonblick vara trött, skulle denna välkomsthelsning upplifva mig om jag än låge i grafver. (Nya bravorop.) Jag har rest genom de folkrikaste delarna af England, och der blifvit emottagen, såsom om jag varit en Engelsman. (Bravorop.) Jag har genomrest Sketland, och blifvit emottagen der, såsom om jag varit en Skotte. Jag är nu tillbaka i Irland (Ett starkt uthallande hurra!) och jag ser, att J erkännen mig altid såsom en broder och TIrländare. Lefve gamla Irland! (Härvid tog folket af sig hattarna, och hurrade en lang stund. En Hr Marcus Castello framträdde och presenterade en adress från den under namn af trades political union kända förening inom de näringsidkande klasserna i Dublin. Vid uppläsningen afbröts han ofta af mängdens förnyade utbrott af enthusiasm. Hr OConnell återtog härefter ordet och yttrade sig om den långa tid han stridt för frlands sak, och att dess väl alltid varit det enda ögnamärket och målet för hans bemödanden, samt kom dervid naturligen till en skildring af det onda Irland lidit af Oranie-logerne. (En närmare underrättelse om dessa har i förlidne månad stått att läsa i Aftonbladet.) Det är fortfor han härefter, för mig en särdeles lycka att kunna säga Eder, att, i närvarande ögonblick, Konungen och folket hafva samma interessen och syltemål. För första gången i min lefnad har jag sett en regering, verkligen böjd för Irlands bästa, och som beslutit att upplyfta Irländska folket icke till en låtsad, utan till en verklig jemlikhet med Konungens öfriga undersåtare. Jag behöfver icke påminna Eder om den förträffliga statsmannen Lord Mulgraves bemödanden (Bravorop.) Trenne hurrarop för Lord Mulgrave, (Detta besvarades med stor enthusiasm,) Han har tagit det manliga steget att visa Oranie-faktionens olaglighet. Härvid yttrade tataren sig åter utförligt om ÖOranie-logerne och sade bland annat: Jag har aldrig kunnat hos dessa menniskor upptäcka någon skicklighet, undantagande i ett fall, jag ber dem om foörlitelse: jag menar i konsten att ljuga. Deri hafva de en sådan färdighet och en sådan vana, att de hafva skaffat sig ett dussin tidningar i Irland endast i öndamäl ati hopsmida lögner om Irländska folket, somliga We gånger i veckan, andra två gånger, och några stycken hvarenda dag (skratt) och alla använda de Söndagen att ljuga, för att göra sin sak mera fullkomlig. Det synes också att Irland icke lemnat dem stort utrymme nog att ljuga i, och derföre hafva de äfven sändt ett par lögnare ull Xagland, att der drifva samma handtverk (Högt skratt). en närvarande Regeringen har beslutat att göra allt hvad den kan för de fattige i Irland; men hvarje helsosami och nyttigt lagförslag, som den försökte få fram under sista sessionen, kastades ut af Lorderna, då det kom ull deras hus, genom Oraniebanditernas bearbetande. Lorderne afslogo dem alla, och icke för någon annan orsak än att Daniel OConnell hade talat för dem? (ilöga bravorop och skratt). Talaren genomgick härefter ett litet register på några Lorder särskildt, mot hvi!va han ej nyttjade serdeles skonsamma benämningar, och kom härefter tillbaka till sin resa i England och Skottland, samt slutade på följande sätt: Vi hafva på ew fredligt sätt drifvit igenom en stor statshvälfning. Vi hafva erhållit den katolska emancipationen, och besegrat kyrkans förtryck med fredliga vapen. Här hafven J iter samma anförare beredd till samma fredsbatalj, och Lär är samma fredliga, men beslutsamma folk för att understödja och hjelpa mig, till dess vi fått Lordernes hus reformeradt på samma sätt, som vi redan fått Underhuset. (Höga hurrarop.) J veten, Jag har allud sagt ull Eder: Inga hemliga sällskaper, ingen våldsamhet, intet oväsen eller tumult (Rop af Nej, nej) men jag hoppas att få tre millioner underskrifter — Jag tänker J skolen gifva mig fyra, eller kankända fem millioner under en petition i början af nästa session. Jag will skaffa samma antal från igland och Skotland. Hvad önskar jag då? NH 2 IH . Tag suckar on Tttoerlicara sena es I 6 AP or TT pe El ar Tar an I