OCKHOLM den 10 Oktober. BIDRAG TILL FRÅGAN OM SVENSK LAGS TILLÄMPNING PÅ DIPLOMATISKA PERSONER. En ganska stor del af allmänheten har, i anledning af det i detta blad förut refererade och så mycket omtvistade målet om Rådhus Rättens utfärdade stämning på härvarande Spanska Legations Sekreteraren, tagit lifligt parti, antingen af den ena eller andra åsigten, i rågan huruvida en diplomatisk person, enligt folkrätten, är helt och hållet oberoende, oåtkomlig af lagen och autoriteterna i det land han vistas, d. v. s. att han skulle kunna utan all påföljd, och utan all mellankomst af landets offentliga myndighet, tillåta sig hvilken lagstridig handling som helst, eller underlåta de skyldigheter, hvilka åligga alla andra i samma land boende personer.) I deita, såsom i många andra, fall miste föregående praxis, I Vi citerade sista gången i detta afseende ett exempel. Låtom oss lemna ett annat: Om en utländsk minister har ett eget hus, men vägrar att fuligöra alla de skyldigheter, som åligga husägare i allmänhet, såsom gatans renhillnving, lyktors underhåll m. m. skall han då icke kunna tvingas ull dessa skyldigheters fullgörande, eller betalning för deras fullgörande, om detta