Aftonbladet – 9 oktober 1835, sida 1

Huru uppfylles Folklärarekallet i Sverge?) En insändare har, i N:o 58 at Nyare Aftonbladet, sökt framställa den likhet i tendens, som råder emellan Engelska presterskapet och det Svenska, samt äfven, i slutet af artikeln, omnämndt, huruledes våra prester anse sig som naturliga eller sjelfskrifna folklärare. Det är äfven sannt, att de af ålder detföre haft namnet, emedan de, om än icke undervisande i de första grunderna för innanläsningen, likväl hafva en afgörande inverkan på folkundervisningens gång, halt öch värde. Men som det är en märkelig åtskillnad emellan namnet och gagnet, så vill jag, med deras tillåtelse, i denna uppsats försöka att efterse, huru det kan förhålla sig med det sednare, öfvertygad att, vid mina möjliga miss— tag, få röna den kända fördragsamhet, som kyrkan af alder utöfvat. För att undersöka allmänna fraser, och för att genast komma på fast grund i sjelfva frågan, låtom oss undersöka facta, de ovedersägliga resultaterna af Presterskapets folklärarekall, d. a. undersökom den ståndpunkt, på hvilken bildningen och moraliteten befinner sig hos massan af Svenska folket. — Jag har sagt massan, och dermed menar jag dem, som ej fått annan än presterlig undervisning. — Man måste medgifva, att äfven den lägsta klassen af gemene man hjelpligen kan läsa innantill, ehuru sällan med den otvungenhet, att icke läsningen kostar möda, ofta till den grad, att den läsandes hela tanka måste koncentreras på stafvelsebyggnaden, så att föga återstår för sjelfva ämnet som afhandlas. Vidare måste man. erkänna, att presterskapet försvarligt möblerat gemene mans minne med religionsdogmer. Jag har sagt minne, men utan att dermed vilja uttrycka något tadel, ty jag är icke nog obillg att fordra, det läraren skall för si na lärjungar göra begripligt, nvad han sjelf måhända icke alldeles klart förstår, och som dessutom till så stor del ligger utom förståndsuppfattningen, hyarföre det också tillhör tron. Jag talar naturligtvis nu om vanliga fall, ty jag vet ganska väl att det finns inspirerade, för hvilka allting är klart, ehuru inspirationen stundom är af den beskaffenhet, att man icke vågar låta den inspirerade gå lös. Det är således onekligt, att gemene man i allmänhet kan läsa innantill, och dessutom att dess inre menniska är tapetserad med reminiscenser ur katekesen. Detsednare är egentligen presterskapets verk; 1 det förra åter ) Ofvanstående artikel har blifvit Bed. tillsänd. Vi meddela den, utan att derför i allt underskrifva de stranga omdömen, förf. täller öfver de ringare klassernas moraliska tillstånd, eller de slutföljder han gör om folklärarenas bristande mnit, såsom orsak härtill. De flesta af författarens satser sakna emellertid visserligen icke grund, och förtjena behjertande, hvilket äfven varit en tillräcklig anledning . till artikelns införande, i förening med det originella och Llifliga framställningssättet.