Aftonbladet – 7 oktober 1835, sida 1

OT IR RJ KN VV YVGE Ef JUTMTID EARS såsom den alltid bör och, såsom jag vågar förutspå, att den alltid kommer att göra, — (Bifallsrop.) Verkan af reformbillen var utan tvifvel bedröflig för de 33 Gentlemen, som forut tillsatte edra representanter för staden Edinburgh — (skratt) bedröflig nog för dem, och ännu bedröfligare för de Herrar, enligt hvilkas befallningar de voro vanda att handla. Reformbillens verkan var att börja en progressif förbättring i hvarje del af landets institutioner — att afskaffa missbruken i lagarne — att sätta bom för och kontrollera de öfverdrifna och slösaktiga utgifterne för armien och flottan — att afskaffa missbruken inom Irlandska kyrkan — och att aftvå från korporationerne i England allt, som gjort dem föraktade och förbannade af hvarje foörnuftig man. — (Bifallsrop.) Jag tror J minnens tillräckligt hurudana edra egna korporationer voro, för att sympathisera med England i det fallet. (Hör, hör.) Sådane voro de första frukterne af reformbillen; men hastigt hämmades vi i loppet af den fredliga revolution, vi höllo på att utföra. Parlamentet upplöstes, och Peel och Wellington kommo åter till väldet. De nyttjade bedrägeriets språk mot Skotland och England , de nyttjade den skenheliga intoleransens skorpionstygn emot Irland. — (Högljudda bifallsrop.) Under sådane omständigheter insågo de DHländske ledamöterne — och deri förenade sig med dem ae hederlige Skotske representanterne — att det var deras pligt mot fädernesJandet, att glömma alla förra tvister med Whigs, och att endast minnas de fiender, med hvilka de båda voro i strid. — (Hör, hör.) Vi förenade oss omkring Lord Melbourne; och jag är glad att vi gjorde det, ty vi hafva, blifvit vedergällda derför genom hans förvaltnings förträffliga förhållande. (Hör, hör.) Från det ögonblick ministrarne kommo till styret, och ända till denna stund, har hela deras förhållande mot Irland varit öfver allt beröm. De hafva hållit partiandan i tygel, och undertryckt faktionsväsendet. (Hör, hör.) De hafva befordrat upplysning och oberoende, genom det val de gjort af personer till de embeten de haft att besätta. Korteligen, under deras rättvisa styrelse har ett nytttidehvarf uppgått för Irland — gryningen till en ny dag bar visat sig. (Bifallsrop.) Men Tories hafva besluut att sätta en bom för dessa välgörande åtgårders vidare framgång i Irland och Brittiska riket; ty Irland kan icke vara lugnt och lyckligt, utan att dess lycka och lugn verka välgörande på hela Brittiska riket. (Hör, hör.) Mina tankar ledas helt naturligt bort till Irland. — Jag har uppstigit för att tala om denna sammankomst, såsom ett bevis för det handlingssätt I beslutit följa i den kris, till hvilken vi pu kommit. (Hör, hör, hör.) Underbuset står på folkets sida; det representerar verkligen folket; men dess trohet mot folkets sak tjenar till ingenting, så länge 170 ledamöter af Öfverhuset äro färdiga att sätta en bom mot hvarje förbättring i vårt samhällsskick. (Bifallsrop.) Jag betraktar denna sammankomst såsom ett afgörande bevis på, att J icke ären hågade att underkasta Eder detta slags välde (Nej, aldrig) — att J icke ären fallna för att böja eder nacke under aristokratiens Dagon. (Nej, aldrig, aldrig.) Denna stiid var en nödvändig följd af reformbillen. Före reformbillen var Underhuset endast en underafdelning af Ofverhuset. Lordernes inflytande tillvägabragte alltid en majoritet i Underhuset, och ingalunda en passif majoritet. Det var en ganska verksam majoritet, men deras verksamhet gick endast ut på att göra ondt; det var en majoritet, som invecklade Jandet i blodiga och förfärliga krig, och lemnade det slutligen suckande under den hiskliga bördan af tusen millioner statsskuld. (Hör, hör.) Sedan nu Lorderne blifvit skiljda från Underhuset, söka de att föreskrifva detsamma lagar. Viljen J väl underkasta eder Lordernes befallningar — (höga rop: Nej, aldrig!) Eder närvaro på detta rum är ett tillräckligt svar på den frågan, äfven utan att det yttrades med ord. Här står jag som en missionär, för att predika omkull Öfverhuset. (Ofantliga bifallsrop.) Så länge Ofverhuset har sin nuvarande form , är det omöjligt för oss att få rättvisa och behandlas ärligt från det hållet ; så länge det fortfar i sit nuvarande skick , drifver det sakerne till en revolution, och Britannien är icke ett land att drifva till revolution, utan en oundviklig nödvändighet. (Hör, hör). Alla de förändringar, som skett i Brittiska konstitutionen, nästan under hela loppet af de tvenne sista seklerne, hafva skett i lugn och på fredlig väg. Men ve öfver detta land, om nånsin , Lorderne göra det nödvändigt, alt styrkan måste tillgripas för att fråntaga dem den makt de inkräktat, och hvilken de icke vidare hafva någon rättighet till, emedan den icke längre kan vara af något gagn för folket. (Höga bifallsrop). Valrätten är i min tanka icke nog utsträckt. (Hör, hör). Parlamenternes längd, deremot, är för än Ane tä na