Aftonbladet – 6 oktober 1835, sida 1

mA nn RF AO INNE JORI NANSS I GEST IR ER NNE RS RA 1 NAN AR JAG ASIENS ERA AASE mentssession nedlägga sina åsigter i en parodi af throntalet. En sådan, som förliden vecka stod i Times, har ni troligen läst. Men följande ur Examiner för i dag — såsom bekant är, det bästa radikalbladet — torde ni måhända ej få se. Den är verkl gen karakteristisk. Mylords och Gentlemen ! Jag finner med stor förnöjelse, att J alla ären trötta af denna odrägligt långa session, och vishgen beslutit lägga alla allmänna angelägenheter å sido, till dess vi åter komma tillsammans. Jag har skickat min bror, Ernst, till Kalisch, dels på det han måtte vara ur vägen, och dels för att försäkra de utrikes makterna om min önskan, att vidmakthålla det goda förstånd, som för närvarande äger rum oss emellan. Jag hyser det bästa hopp om allmänna fredens upprätthållande. Sanningen att säga, är hvar och en för fattig, för att nu börja ett krig, och de flesta hafva nog att göra hemma, för att kunna befatta sig med saker, som icke angå dem. Spaniorerne fortfara, såsom vanligt, att mörda hvarandra; J veten att jag omfattat Drottningens af Spanien sak, och så sant Gud lefver, mina Herrar, måste wi söka att hjelpa oss derifrån, så godt vi kunna. Vi hafva, sedan lång tid tillbaka, försökt att göra slut på slafhandeln, och jag kan väl säga, att om det icke lyckats oss, så har det åtminstone kostat oss penningar nog. J hafven slutligen kommit öfverens om en åtgärd till reform af städernas munricipal-väsen. Det gläder mig hjertligen, att edert käbbel om detta ämne är förbi, och jag hoppas af allt mitt hjerta, att slippa höra talas vidare derom. Det är mig särdeles kärt, att mina Irländska undersåtare för närvarande uppföra sig väl; jag kan betyga, att jag icke har ringaste lust att låta hänga en enda af dem, bara de trashankarne vilja hålla sig stilla. Mina Herrar af Underhuset! jag är eder förbunden för den bereåvillighet, hvarmed J beviljat budgeten, och det så mycket mera, som jag en tid var fan så rädd, att J skullen hänga brödkorgen väl högt för oss allesamman. J hafven varit lyckliga nog, att få låna en stor summa penningar på lindriga vilkor. Om detta härrör af öfverflöd på kapitaler i landet, eller af den mängd narrar, som icke veta hvad de skola göra af sina penningar, är mer än jag vet. Mylords och Gentlemen! Ju förr J kommen på landet, desto bättre är det för oss allesamman, och vid Gud, mina Herrar, det måste jag säga eder, att om vissa bland eder icke gifva bättre exempel, än J gjort här, så tar fan eder innan långt! — De Irländska missionärerne, såsom de kalla sig, hvilka för någon tid sedan här i Exeter-hall drefvo sitt okristliga spel, resa nu omkring i landet, och söka att i provinserne uppreta sinnena emot deras Romerskt-Katolska medborgare, hvilket föga lyckats dem i hufvudstaden. För att komma detta fromma verk till hjelp, har en Tory varit lycklig nog upptäcka, att det första aftrycket af en fullständig Engelsk bibel-öfversättning fulländades den 4 Oktober 1535, under uppsigt af en biskop af Exeter (1); och då man icke är i stånd att se någon annan utgångspunkt i vår historia, än reformationens början, så har man fallit på den lyckliga idten, att fira denna dag såsom ett jubileum — icke för att prisa Gud för det nya ljuset, och att tacka honom genom efterföljd af de i Bibeln gifna föreskrifter om allmän menniskokärlek — utan för att skälla på katolikerne, och att, om möjligt, indraga de ifrigaste Nonkonformisterne i ett fiendtligt politiskt förbund med statskyrkans Tories mot katolikerna. Times för i dag bevisar, att det föreslagna jubileum icke har nå. ot annat ändamål. — Tvertemot allt detta sträfvande, och fiendtligt mot detsamma och Tories, drager OConnell likaledes såsom missionär, som han kallar sig, såsom demokratiens apostel, omkring i de norra städerna, och sätter sinnena i jäsning på sitt vis. Tidningarne för i dag berätta hvad han sagt och gjort i Manchester. Man kän visserligen klandra mycket i de tal, denne man håller till folket; men då de aldrig förfela sitt ändamål, så ser det ut, som hans mission skulle blifva verksammare, än måhända ministrarne sjelfva önska. OConnell kan undvara ministrarne, men ministrarne icke honom; och då han insett, att den sak, oo han förfåktar, icke kan gå igenom utan verksamt deltagande af de lägre klasserna i England och Skottland, hvilkas retade sinnesstämning ensam gjorde genomdrifvandet af reformbillen möjligt, så skall han icke länge bedja om tillåtelse att få sätta sinnena hos dem i jäsning. Hans vänner skola redan träffa anstalter att göra sammalunda i Irland. SEEN TNE EDER ERE BE VE GAR EETE SEE ASEEEEE ee ER TT a AN um