Aftonbladet – 5 oktober 1835, sida 3

sats; men Red. har nyligen fatt emotwuaga en artikel, hvilken, icke så mycket afhandlar sjelfva marknadshändelserna, som den innehaller några allmänna statsekonomiska asigter, hvilka mstämma med hRed:s egua tänkesätt, och synas oss förtijente af uppmärksamhet, samt dessutom äro affattade i en underhiällande sul, hvarföre de här meddelas: och somt föll i god jord. Detta synes verkligen hatva skett med artiklarne om ullmarknaden i Norrköping. Icke så, som skulle utsädet redan burit frukt, utvisande en god jord, — dertill har tiden varit för knapp — ututan man mårke jordens bördighet af det frodiga tistelogräs -— kanske tll och med kardtistel) — som så snabbt upspirade i Af onbladet för den 8 Sept, och som sträfvar att, om möjlig är, qväfva den goda säden. Författaren tull artikeln i N:o 106 har dock icke deraf Jatit forfära sig. Han är ej endast ullproducent, utan äfven åkerbrukare, och såJledes van att tukta ogräs; han ämnar derföre försöka hvad en eller annan skarpharfning, efter behöriga mellantider uprepad, kan uträtta. Artikelförfattaren i N.o 127 börjar med att tillvita oss att vi önska lurendräjeriet, och ropar lefve friheten! hvilket, i detta sar manhang uitaladt, tydligen betyder: lefve Iurendräjeriet! — Vi fråga hvarje tänkande läsare om det, utan den påtagligaste förtydning, är möjligt att draga denna slutsats ur våra ord, hvilkas, för hvarje vanligt menniskoförstånd klara mening, tydligen är, att man önskar vinna jemlikhet i rättigheter, för att derigenom bringa tvånget och lurendräjeriet att upphöra; och likväl beskyllas vi att gynna det. Dock — författaren säger sedan att ban skäratat. — Må så vara! men detta sätt, att hugga till — och sedan springa; att göra sig bål, och sedan förklara det för skämt, tyckes visa att författaren väl icke är en Ulf i fårakläder, men möjligen ett får i ulfvakläder, ty han synes röra sig nog stelt i den ovana rustningen och Vargskinnspelsen är synbarligen fodrad med Svenskt kläde. Ej under således att ullpruduktionen ligger honom nära om hjertat. Vi kunna — sager han — omöjligen mena ärligt hvarken med schälerieller yle-fabriksinteresset. Den som menar ärligt med två hvarandra ömsesidigt stödjande mniringsyrken, söker ej stifta split emellan dem, Sc. — Hvar stiftades då splitet? I Afionbladet, eller på ullmarknaden? Och hvem svfiade det? Må vederbörande lägga handen på sina hjertan, ocn svara! Det är för ofrigt vanligt, att den som söker upphäfva ett tryckande manopolium och vinna lika rättigheter som en näringsgren, hvilken snart i ett århundrade varit styrelsens skötebarn, och derföre också blifvit ett bortskämdt barn, alltid beskylles att stifta split emellan de i fråga varande interessena. Om vi deremot blott tigande se ullpriserna nedsättas, under det klädespriserna bibehallas höga, och lurendrijeriet fortar; om vi blott med tålamod och tystnad fördraga att se alla fördelarne af den stigande ullkulturen skördas af fabriksinteresset, under det hela landet beskattas genom öfverdrifna priser på en nödvåndighetsvara , klädet, o. s. Vv. — då försäk ras vi om nådigt beskydd och nådig afsättning på vår ull, och få cudast da och då hålla till godo en liten reaktions-marknad på det vi ej måue glömma vår subordinerade ställning; och våga vi klaga öfver ett sådant förhållande, så höja sig genast hundrade röster , hvilka ropa, liksom despotusmens bandtlangare då de dödade Don Carlos: Tig stilla, Nadig Herre! allt sker för edert eget bästa ! Författaren talar om den oblyghet, hvarmed begge artiklarne debitera uppenbara origtigheter ; han borde dock icke tala om rep i hängd mans hus, ty det är en oblyghet utan like, au neka hvad flera hundrade personer sett och erfarit, remligen att ullen i allmänhet var hvit och vil tvättad. och att den fina ullen betaltes lägre än Tysk ull af samma qvalitet; men naturligtvis var enda ressoureen den att neka premisseryt Lv na; konklusionen var eljest för klar. Huru samvetsgrannt var vederpart håller sig vid saningen synes tillvöekl af hans etater: Ha ningen synes ulväckligt af hans eitater: Han har sagt det vi yttrat att fabrikanterna sammansatt sig för alt 4 sal : N AA Arg XT: ce nedtrycka priserna och missbjuda säljarne. — Vi hafva dereniot endast sagt, att deras allanänna uteblitvanCe, andra marknadsdagen , icke mera VUnde ivdas som en tillföliighet, och vidare: at det gängse ryktet om kernas behof så oundgängli en sammansättning till ullprisernas noc tyckande , emel1 t lan pluraliteten al dem som tUllverka (ina Ek iden, vann ) Kardtisteln (Dipsacus fullorum, lemnar de för fahrikardhborrarne, och fordrar