Aftonbladet – 5 oktober 1835, sida 1

Sr daALL Hd Sve 21 NA VLRAf väg PM SAME ULYy LER ATA RRE MRREM MER mens onda princip fått insteg ibland Lorderne, och de hafva sagt till den framskridande menskligheten: här är din gräns och Lorderne tillåta dig icke att öfverskrida den.? Men vi hafva sprängt många starkare bommår än denna, och äfven den skall bli nedbruten (Bifallsrop.) Vi skole icke fördraga, att 170 män godtyckligt styrå millioner (Bifallsrop.) Men, säga någre, det är ju en gammal institution. Nå väl, det skulle vara roligt att få veta hvad J skullen göra med 170 stycken damer från Georg d. IV:s hof, förfallna och tandlösa som de utan tvifvel nu skulle vara, om de ägde tillåtelse att sätta en bom för framgången af nyttiga företag och att hindra friheten från att utbreda sig i ett land, hvarest konster, vetenskaper och manufakturer allt mer och mer utbreda sig åt alla håll — hvad I skullen göra med alla dessa gamla käringår. Jag nästan fraktar, att J, oaktadt all er aktning för det täcka könet, skulle köra ut dem. (Bifallsrop). Nå väl, jag värderar de 170 gamla qvinfolken, som bruka byxor, långt mindre än de 170 gamla qvinnfolken, som bruka kjortlar (skratt och bifallsrop). Jag har kommit hit såsom ett sändebud, för att uppväcka Engelsmännen och lifva Skottarne, att sätta sina skuldror mot hjulet, och hjelpa oss att förvisa dessa 170 byxbärarne, på samma sätt som vi förut fördnifvit de gamla ruttna köpingarna ja! hvarenda en af dem; och i deras ställe insälta personer med grundsatser, som godkännas af det allmänna sunda förnuftet. Sir Robert Peel, den största erkehycklare som nånsin lefvat, och så full af osammanhängande begrepp i politiken och religion, som någon pladdrare i denna pladdrande verld. (Bifalisrop). Sir Robert Peel, kännande sig säker på sin gödselhög, säger att vi fordra att få blött en kammare — ett hus af radikala reformvänner. Han vet att när han sade detta, sade han en osanning. Vi känna för väl fördelen af en tvåfalldig öfverläggning, att vi icke skulle önska bibehålla tvenne hus; men de niåste vara underkasta de folkets , kontroll — de måste vara folkets tjenare, icke deras herrar. (Bifallsrop). Det första steg vi måste taga, är det till en fullkomlig enighet och öfverensstämmelse mellan oss sjelfva. Låtom oss för alltid begrafva namnen Whig och Radikal under det gemensamma namnet af Reformer. (Bifallsrop). Utom detta är allt vårt bemödande fruktlöst. Dessutom vet jag med visshet, att detta och det förflutna årets Whigs äro helt olika. Sedan de erfarit sin fullkomliga brist på understöd från folkets sida, och fått lära känna aristokratiens huggtänder, hafva de tagit lofven åt vår sida, och vi skulle vara verkliga dumhufven om vi icke gingo dem tll mötes den återstående delen af vägen. Enigheten gagnar till intet om man säger: jag skall vara ense med er, om ni går in på mina idcer.? Enigheten hos statsmän och dem, som älska sitt fädernesland , är ej ett frångående af grundsatser, utan att jemka sina meningar så mycket efter hvarandra, att man kan utarbeta något gemensamt i den gemensamma riktningen, samt derigenom försäkra sig om, att grundsatsen skall verka med fullkomlig framgång. Whigs hafva för närvarande gått långt nog; de skola nog småningom gå den öfriga vägen, om de icke blifva alltför hastigt påkörda. De väckte tvänne vigtiga frågor, och. det var först nära sessionens slut som de kunde gå igenom för Tories. Den ena frågan angick korporations-reformen; den andra rörde freden och lugnet i Irland. Lorderne stympade den ene och lönnmördade den andra. Men detta var icke ministerens fel; den. förtjenar edert understöd. Jag är en god radikal och. så mycket ultra, som är nödvändigt i abstracta frågor; men jag är en praktisk man. Jag vill praktiskt un— derstödja och tala för nyttiga företag, och ger mig den ännu större rättigheten att drifva på ministrarne om de skulle stadna, och att sätta mig upp emot dem om de (hvilket jag är säker de aldrig vilja göra), skulle söka att draga sig undan. Låtom oss vara eniga. Lorderne äro eniga. Tories äro eniga — de äro alla ense när frågan är alt uppnå ett ändamål, och de äro icke öfverdrifvet nogräknade i medlen. Hvarföre? Jo! emedan ordet Tories ursprungligen betyder röofvare, ifrån hvilken betydelse det icke eller någonsin afvikit — (Skratt) — och hvad som värre är, det menas en Irländsk röfvare — men här har namnet van— slägtats, ty de Engelska och Skottska Tories hafva bortfört mera rof än hvad någonsin de frlandska bergsboerna med namnet Torres gjort. (Fortsatt skratt).: I en af våra bästa tragedier, som gör heder åt den Engelska literaturen, och der scenen är förlagd i Fdert eget älskade land, föreställes Lady Macduffs lilla son, lyssnande på sin mors förmaningar, att vara besked lig — emedan skälmar blifva hängde. Hvarfore mam-. I — fråvar då det slusa harnet — skola alla .,