Aftonbladet – 3 oktober 1835, sida 3

DEN SKÖNA I KOMMODLADAN. Bouffe, f. d. artist i hårarbeten, som han kallar sig, för närvarande simpel barberare vid 32:dra linieregementet, är en af dessa personer, som älska fruntimmer med passion, och i denna kärlek inbegripes en viss rättighet till välmenande näpst och aga. En qvinna är hans egendom, och ingen har rätt att slå henne, mer än han sjelf. Det är åtminstone en grundsats, som han förfäktat inför krigsrätten, i anledning af en dubbel anklagelse för stöld i ett värdshus och våldsamheter emot en ung flicka, nyligen anländ från Normandie. Ordföranden. Hvarföre har ni hemligen smygit er in i fru Tisserands kammare? Den anklagade. Jag får nämna, Hr öfverste, att Clementine, en min landsmanninna, helt nyss kommit på besök hit, och det var för att söka henne, som jag — Ordföranden. Ni trodde händelsevis att ni skulle träffa henne i kommodlådan, som ni utdragit? Den anklagade. Jag passade på tillfället att med detsamma söka reda på några hårarbeten, som jag hade gjort åt fru Tisserand, under den tid, då det var väl oss emellan. Ordföranden. Ni är äfven anklagad för att ha slagit den unga flickan, som ni påstår ni sökte. Den anklagade, lifligt. Oh, hvad det beträffar, Hr öfverste, så nekar jag ej dertill; eftersom hon tillhör mig och vi älska hvarannan, hoppas jag val att jag har rättighet till att korrigera henne, då hon inte bär sig väl at. Ordföranden. Det är hvad domstolen skall afgöra, sedan klaganden blifvit hörd. Fru Tisserand, värdshusidkerska, aflägger sitt vittnesmål: Då jag steg in i min kammare, blef jag helt förfärad att se den här karlen stå och gräfva i mina komodläådor. — Hvad söker ni i mina lådor? frågade jag. — Jag söker Clementine, min käresta! svarade han. (Skratt.) — Er käresta i mina lådor. ni är antingen en tjuf eller inte rätt slug! — Då skall man tro han började spela pantomine, och hur han med en spetsig ton skulle göra sig gentil kantänka: Ja visst! aldeles, min aktningsvärda fru! jag är både tjuf och litet galen; som ni säger, båda delarna? men min galenskap är kärlek, och hvad jag stjäl, är — hjertan! — (allmän munterhet bland åhörarna.) Det är likväl intet det ni nu söker här! svarade jag. — Aldeles, det är tydligen något annat jag söker! jag kom hit, skall jag säga för att leka kurra gömma, min sköna! sade han och sträckte ut armen för att ta mig fatt om lifvet. (Högljudd munterhet.) Men jag stötte honom helt sans facon ifrån mig, och lät honom hoppa kullerbytta utför trapporna. Det är allt hvad jag för min del har att säga. Ordföranden, vill Bouff. Det är tydligt, att ni hade för afsigt att begå en stöld, och att m, öfverraskad af fru Tisserand, ville blanda bort korten med skämt. Den anklagade. Jag? min öfverste, jag återupprepar, att det var hårarbeten, jag eftersökte, så mycket mer, som jag kan säga just hvari det bestod; det var verkligen ett hjerta, som min konstnärshand hade slingat ihop åt Fru Tisserand; hon vet nog hvems hår det var, det var ej olika mitt, eller hur, min fru? Fru Tisserand, reser sig med häftighet. Gud i himlen, hvilken lögn! jag har aldrig haft någons bjerta, atrar sig och småler) i hårarbete förstås! Mamsell Clementine företräder. Det är en beskedlig 2 något storväxt flicka, med gladlynt utseende, 22. år sammal, sömmerska till professionen. Hon afger sin g 1 d förklaring: Bouffc, min goda vån, besökte mig, för att