Aftonbladet – 3 oktober 1835, sida 1

MM SM LULU) TAL VID HANS INTAG LT EDINBURG. Vi hafva i ett par föregående Numror meddelat OConnels tal vid den offentliga måltid, staden Manchester nyligen tillställde för honom. Vi tro att våra Läsare äfven med nöje skola taga kännedom af nedanstående tal, hvarmed han under öppen himmel helsade folket i Skottlands hufvudåstad, då han den 17 Sept. anlände dit, i följd af den invitation han fått till en publik middag. Edinburgska bladen beskrifva hans intåg såsom öfver all föreställning lysande, till och med nästan öfverträffande Grefve Creysz förlidet år. Alla de särskildta handtverkerierna och skråna i Edinburg och Leith hade, med sina fanor och enblemer , dragit honom till mötes ett stycke utom staden , och mängden af menniskor, som trängde sig kring hans vagn under hela tåget, var ofantligt. — Alla fönster på de gator han passerade, voro fulla af åskådare och åskådarinnor, af hvilka många sågos hvifta med nåsdukarne. Sedan processionen ankommit till en höjd, der en ställning för tillfället blifvit upprest, uppsteg OConå densamma, och höll till den församlade mängden. följande tal: Män af Skottland! Jag har nytt att förkunna eder; jag är kommen hit för att berätta eder denna nyhet. Tories i England säga, att de skola åter komma till väldet. (Bop af: Aldrig.) De ångra att de låtit reform billen gå igenom, och jag tviflar icke det ringaste, att ju deras ånger är upprigtig. (Skratt.) Detta är aldet les icke något gäckeri; och jag kan försäkra eder, att fastän de skrymtat och bedragit så mycket, så äro de fullkomligt upprigtiga i sin föresats, att tillintetgöra verkan af reformbillen och att återföra Toryismens tyrani. Men det skall aldrig lyckas dem. (Ofanthga bifallsrop.) Jag har i: dag sett etthundradetusen bevis på, att det aldrig skall lyckas dem. Jag har genomrest Englands slättland; jag har besokt dess stora handelsstäder; jag såg svärmar af dess upplyste och förståndige arbetare, till hundradetusentals, lilvade af det fasta beslut att Britter aldrig skola bli slafvar. (Höga bifallsrop.) Jag har kommit till edert sköna land. Jag hade aldrig den lyckan att sätta min fot på Skotsk jord förrän i går; och från den första stund jag beträdde edert odlade land, till detta ögonblick, då jag ser en sådan myckenhet församlad till mitt möte, har mitt hjerta klappat af glädje och glödt af en frisk kärlek för mensklig frihet. (Bifallsrop.) Och då jag skådar omkring mig, icke blott på den mängd bra folk, som omgifvit mig i dag, och de församlade myriader, som jag i denna stond har framför mig, — utan då jag nu ser på den lysande panorama, som möter mitt öga på hvarje sida — ack! vid detta sköna skådespel utropar min förtjusta själ, som alltid älskat naturen: Hvar är den fege, som ej skulle vilja strida för ett sådant land? — (Höga bifallsrop.) Ja, vi äro säkra för Toryismens infall! Länge har Skottland känt den tryckande bojan af Dundaserne — detta band af blosugare, som allmänheten ej kunde bli qvitt, förrän de, liksom iglarne, ej förmådde suga eller få i sig mera. (Skratt) Men vederbörande hade ett nytt folje af Dundaser i beredskap för eder. (Höga bifallsrop och skratt.) Jag minnes den tid då en man i Edinburg, som hade vågat hålla tal i en allmän sammankomst såsom jag nu ta—lar till eder, skulle veckan derpå hafva blifvit skickad om bord på ett transportskepp, för att göra en resa till de aflägsna stränderne af stilla Oceanen, om han var lycklig nog att slippa en vacker morgon Spassera ner till afröttsplatsen. (Skratt, och rop af: det är sannt. ) Under Dundasernes regering var icke ens tanken fri; ty en man, på hvars panna lästes ett uttryck ar ovilja, am sågs hafva begått ett brott mot Toryismens majestät.! Men ännu värre; de använde spioner, de utskickade bland den tidens liberala deras favorit-blodaundar,. som underblåste frihetsanden, på det de desto lattare måtte kunna sälja den för profit och vinning, och samla rikedomar genom menniskoblod — (Högljudda bifallsrop.) Skottar! skall väl en sådan saker2 nes ställning återkomma i Skottland? (Nej! nej!) Nej! J skolen hjelpa till att hålla Tories ute. J hafven svurit det, och Skottar bröto alldrig sina löften. Då England försökte att tv nga edra förfäders samveten, gjorde de ett löfte i himlens åsyn — de drogo sina breda svärd, och stucko dem icke förr i skidan än de eröfrat fullkomlig samvetsoch relisionsfrihet. Men icke blott när J segrat, utan äfven under edra motgångar, hafven J vis sat att J ären ett folk, som icke kan betvingas; . och Peel och Wellington må likså gerna försöka att skaka denna klippa i dess grundval, som att drifva tillbaka Skottarne, då de komma med den fasta fore satsen att få reform. (Bifallsrop.) Och finnes väl ett starkare bevis derpå, än det sätt, hvarpå Ni i dag mottavit