Aftonbladet – 2 oktober 1835, sida 2

Ukel ur Norrlands Uudning). I våra dagar talar man mycket om friska viljor, och förmodar, att de endast kunna finnas hos ungdomen. Visserligen! Träffar man dem icke där, — icke träffar man dem, med sällsynta undantag — hos en bräcklig ålderdom! Till och med mandomens vilja, om än vägledd af ett friskare omdöme, är icke så alldeles fri för bräckligheter. Rätt ofta träffas den bekajad med tillfälliga passioner, som i skriften fått namn af verldens lustar och begärelser, t. ex. penningebegär, pastoratslystnad, bandlustar o. s. v. Säkert vet mannen hvad han vill. Ar en sinekur i perspektiv, så uppkallar han sina krafter att uppnå den, och oftast äro då ansträngningarne ytterst genomgripande. I vära dagar arbetar man på att göra det höga lågt. Verkligen? sträfvar icke oftast det låga, att klifva högre, utan att derföre förpassas till Danviken? Mången klenhet, man vill ej säga låghet, äflas, att gifva sig en viss höghet. Detta lyckas ock stundom, om Gud förlänar hälsa och lång lifstid. — Emellertid har det händt, att en och annan historisk storhet eller höghet blifvit deplacerad, stundom till millioners fromma. Hvem ville väl önska åter de fallna storheterne i Prag och St. Gallen? ) Kanske några fadda hofmän, ignoranta munkar och politiska jesuiter. — Det höga och det låga ligger närmare hvartannat än mingen poetisk hycklare vill låta påskina. Les extremes se touchent! I våra dagar ropar man på kontroller. Tyvärr har man i våra dagar allt för mycket erfarit deras nödvändighet! Visserligen vilja somlige gerna krumbugta förbi dem under rastlöst sqvadronerande med hedern och äran.? I våra dagar vill man göra en noggrannare analys på dessa blanka vapens beståndsdelar. Om dessa i pröfningens degel uppgå i gasform, — hvem rår för det? Folket tror ej mera på korsstecken och aflatsbref, och måste äfven misstro den där moraliska kontrollen, samvetet, om det ser sina skatter och angelägenheter samvetslöst behandlas. oo I våra dagar vill man ingenting lära af historien. Rigtigt: ty Professorerne föreläsa någon gång alltför skeft och papistiskt. — Man rådfrågar den icke.? — Det.ser så ut på vissa håll. Det förekommer oss, såsom om de där höga resorne till Cherbourg, Ham m. fl. blifvit glömde, likasom vederbörande historiske icke vilja lära något af Sverges äldre historia, hvilken de tolka rent efter sin fantasi. Man stänger verkligen till historiens domarsalar och skrifver ordonnanser och dekreter på fri hand, derutanför. Man börjar med att göra sig arflös, och slutar också med att icke gifva något arf åt efterkommande.? — Rigtigt! och huru beklagansvärdt, att man icke vill öfverlemna dem iarf fonderade skulder? — På utsäde beror skörd. — Ått vexten går ur jorden är bekant; men att den dag, som är, går upp ur en gårdag, är en nyhet ur Norrlands tidningar. Tvärtom ser man dagen uppgå ur natten, liksom ljus och frihet utvecklat sig ur barbariets, prästoch feodalväldets mörker. T våra dagar blandar man elementer, för att få dem i jäsning och då här och där en gryta sjuder, dansa pojkarne deromkring tills grytan springer.? Ja! man har alltid så gjort, och måste så göras, för att undgå död eller mineralets öde. Elementerne hvar för sig existera blott; agera icke, hvarom kemien lemnar närmare underrättelse. En sjudande gryta springer icke i annat fall, an då en dåre vill med lock och deröfver lagda tyngder inspärra ångorne. En sådan dåre kan äfven tända vådeldar. Om bildning undanhålles massan af folket, uppväxa säkerligen spektatörer i mängd, och äfven sådane, som kunna leka med elden. Ett litet pensum i Frankrikes och Englands nyare Historia kan derom upplysa. Hvilka vållade mordbrandsscenerne? I våra dagar försöker man att göra lögn till sanning, och sanning till lögn. — Rigtigt, Hr Magister! Norrlands Tidningens lilla Chria lämnar derpå mer än ett bevis. Det går så till, att man hittar på ett fult namn för sanningen (t. ex. bitterhet) och ett vackert namn för lögnen (t. ex. hofsamhet.) Mängden tror på ord: den hör hvad saken heter, och frågar ej efter om den är hvad den heter. Ganska sannt! (Minerva och consorter hafva godkänt, att vår dag uppgår ur en gårdag, hvilket dock vederbörande bordt hafva funnit rasande, om de ej trott på ord.) — Då en ädel man höjer sin röst för bestående ordning, för Konungamagt och samfundslag, kallas han servil.? — Osanning Hr Magister! — Servil är och kallas den ädle mannen, om han höjer sin röst för qvarstående oordning (t. ex. vissa Tunnors fortfarande gång från Hernösand till Upsala), för icke lagbunden Konungamakt och för bibehållande af bristfällig samfundslag! Den liberale predikar endast et mot privilegier, som kränka mennmiskorätt, emot slöseri j med folkets medel, emot hihbehållandet af urgamla barI bariska lagar, till endel lika vördnadsbjudande och litt La Afelhara UONCSeför cam da HUsolärda Prectepclhan ov