Aftonbladet – 2 oktober 1835, sida 1

mm HH MM MUM UM UM DEN NYA FRANSYSKA TRYCKTVANGS-, OCH DEN GAMLA SVENSKA TRYCKFRIHETSLAGEN. Vid första underrättelsen om Fransyska Regeringens förslag till den nya trycksvångslagen uti N:o 109 af detta blad, för den 18 Augusti, yttrades det, att detta förslag erbjöd tillfälle till en ganska intressant jemförelse med den tryckfrihetslag vi äga i Sverige. Sedan sjelfva lagen, sådan den blifvit antagen af kamrarna, nu är utfärdad, och blifvit meddelad äfven i de Svenska tidningarna, (se Tisdagens och Onsdagens Aftonblad) kan tiden till en sådan jemförelse vara inne. s, Vi behöfva knappt erinra Läsaren om den allmänna och odelade harm, som yttrades öfver detta lagförslag när det först utkom, icke blott i alla Fransyska tidningar, utom naturligtvis Ministörens egna, utan, hvad som bevisar långt mera, af hvartenda Engelskt blad utan undantag, vare sig Tory, Whig eller Radical. Det vore lika ofverflödigt som omöjligt att här upprepa alla de uttryck af ogillande, förslaget väckte hos denna hogsinta nation, och den bitterhet som till och med Engelska Regeringens egna jurnaler lössläppte mot Konung Ludvig Filip, för den reaktionära tendens dessa lagar utvisa, och den machiavellistiska politiken att begagna ögonblickets häpnad öfver en erkänd bofs af sällsynt nedrighet utmärkta illgerning, för att framkomma med länge påtänkta planer möt tryckpressen. Alla dessa sammanstämmande omdömen från hvar och en som icke var intagen af ett afsvuret hat till tankefrihet och yttranderätt, och den höga grad af förvåning som den första underrättelsen väckte i alla länder, långt öfverstigande den som vi ännu erinra oss yttrades i alla kretsar , när nyheten om den Tyska förbundslagens famösa dekreter år 1832 hitkommo , utgöra ett tillräckligt bevis, att helfvetesmaschinen slagit tryckfri-heten i Frankrike ett ganska djupt och kännbart sår. Nåväl! en kort jemförelse skall visa, att med alla dessa inskränkningar, befinner sig den periodiska pressen i Frankrike likväl ännu i denna stund i en bättre ställning än i Sverige; att lagen derstädes ännu innehåller färre i förväg lagda hinder, har mildare straffbestämmelser, och framför allt erkaånner och inrymmer ett långt vidsträcktare fält för den politiska diskussionen, än hos oss. Detta påstående torde måhända i första ögonblicket synas vågadt, men ett närmare skärskådande skall utan tvifvel göra öfvertygelsen derom obestridlig. 4 1 Artikeln i den nya lagen handlar om uppmaningar till angripelse eller stämplingar mot konungens Lif; vill öfverändakastande af successions-ordningen m. m.; och straffet är döden, om verkställighet följer, men i annat fall, böter från 10,000 till 50,000 francs. — Den Svenska lagen stadgar dödsstraff utan undantag , för sådant brott, antingen verkställighet följt eller icke. 2 Artikeln innehåller , att förolämpning mot konungen, i ändamål att reta till hat och förakt mot hans person eller olydnad mot hans myndighet, skall straffas efter samma grund men andra förolämpningar, enligt lagen af år 1819, som stadgar från 6 månaders till 5 ärs fängelse, och böter från 500 till 10,000 francs. — Den Svenska lagen innehåller, för det första af dessa fall, ovilkorligt dödsstraff, och för de senare från två till tio års fängelse ; således ungefärligen fyra gånger så strängt ansvar. Härvid måste man derjemte särskilt taga i betraktande den Fransyska lagens 4 Artikel, som säger, att hvar och en som tadlar konungen eller gör honom ansvarig för regeringens handlingar, straffas med fängelse från en månad till ett år, och med böter från 500 till 5000 francs. De Fransyska lagstiftarne hafva således här gjort en betydlig skillnad emellan tadel mot konungens enskilta person, och mot hans affentlisa serningar SsåsnAm EJcERE.