resten (Hör). Men det är omöjligt, att detta kan äga bestånd. J hafven vunnit sådana segrar uti mekaniska yrken — uppfunnit machiner, som nästan tyckas erfordra tankekraft, för att förrätta sina funktioner; och genom den stora fördelningen af arb utfören J en mängd företag, och, med tillhjelp af edra ångmachiner, nästan tillintetgören både ud och rum. Ett folk, som ej förslösar sina tillgångar, men genom deras frikostiga användande samlar öfverskott för framtida behof, skall man väl komma och säga ett sådant folk, att det måste fortfara att vara ödmjuka slafvar åt 170 Lorder? (rop af: Nej! Nej!). Nej, tjugufyra millioner Nej! (skratt) eller — om man gör ett litet afdrag för den lumpna Toryism, som ännu finnes fietrr mv HM UM — jwmwv——— MM MM — — mt —— X?? ?-? !qvar — ungefär fem procent — för dessa, som hängt sina läppar öfver den orättrådiga vinstens honungs-kruka (skratt), och som delat rofvet med vissa kornproducerande skälmar och vinglare i grundsatser — (högljudt skratt). Men med Toryismen är det snart slut. Ja, Tories sjelfva blygas redan för sitt namn, och hafva laggt sig till ett annat, som är mycket längre (skratt), men detta oaktadt, är deras vinstgifvande plundringseriod nära sitt slut. Vi hafva krossat machinen, med hvilken de brukade draga honungen ur krukan. (Skratt.) Vi hafva tagit bort slefven, och Tories befinna sig nu i samma belägenhet som räfven, hvilken skulle frukostera med storken; storken 10g fram en långhalsad kruka, innehållande anrättningen, och räfven, som ej kunde komma åt en enda bit af maten, måste åtnöja sig med lukten. (Högljudt skratt.) Ja, jag vill göra ett afdrag af ungefär fem procent för dessa räfvar, ett så lumpet afdrag, som kan göras; och då detta afdrag är gjordt, så hafven J hela Brittiska mnationen, som protesterar emot dessa hundrade och sjuttio Lorders öfvervälde (bifall). J hafven Irland, som darrar för sin unga frihet, och manligt har det sträfvat för henne, under det dess soner vuxit upp för att lemna sina röster åt hederliga och oafhängiga representanter, oaktadt deras familjer hotades med undergång. Skottland står också på er sida; men J behöfven inga bundsförvanter. Och jag skall nu sluta detta långa — för mig angenäma och för eder, såsom jag finner, ej tröttande tal (starka rop af fortfar), med att påminna eder, hurusom J nu kommit till en stor kris i denna stora nations historia. Jag är glad att hafva upplefvat en sådan tid, och att taga del i striden; deta är en tid då män böra vara glada öfver, att hafva kommit till en sådan kris, (Hör, hör.) När den kungliga makten blef folket för öfvermäktig, och öfvade sin kraft i angrepp på undersåtarnes frihet, då gjorde Lorderna gemensam sak med folket, emedan, till stor del, förtrycket och lidandet drabbade dem båda. En tyrannisk konung näste kronan och lifset, men en annan lika stor tyrann steg upp i hans ställe. Cromwell, en hal hycklare — ett slags Peel i sin väg — tog högsta makten, och .införde ett tyranni, lika stort som det, hvilket blifvit afskaffadt. Derpå kom restaurationen, och Jacob, sonen till honom, som folket halshögg, besteg sedermera thronen, och gjorde sig skyldig till det afskyvärdaste bedrägeri. Men folket tog icke hufvudet al: honom; de hade blifvit mera upplysta; utan låto hans galna hufvud sitta qvar på hans skuldror, så att han kunde vandra ikving i Europa såsom ett lefvände bevis på dårskapen af att vilja göra ett folk till slafvar. — (Hör). Och månne ej folket kommer att hemta en undervismag af detta? Månne ej 170 andra personer kunde komma att vandra omkring på samma sätt, utan någon särdeles förlust för landet? (Högljudda bifallsrop.) Jag vill ej uppehålla mig vid de olika resultaterna af olika styrelsegrundsatser 1 afseende på Irland. Jag vill komma tillbaka till eder egen sak, och påminna eder hvad edra förfäder gjorde 1688. J ären äulingar af dessa min, hvilkas dystra grafvar resa sig på edra kyrkogårdar, och j skuller vara de uslaste menniskor, om, med eder närvarande upplysning, kraft och styrka — J, afkomlingarne af 1688 års patrioter — tilläten en lumpen hop af ett hundrade och sjuttio Lorder spelå den roll, som Kungar fåfängt försökt spela. (Starka bifallsrop.) I det plågade och lidande Irlands namn uppmanar jag derföre hvarje man, som nu hör mig, att blifva en apostel för den nya sekt, hvars text är: Reformera Cfverhuset.? (Högljudt bifall.) I det redliga och förständiga folkets i Skotland namn, men framför allt i Irländska folkets namn, detta folk, som i tusen år burit segrens bantr, och hvars land aldrig varit brännmärkt af slafveri, uppmanar jag eder att refo, mera Öfverhuset. Talaren satte sig ned under de mest lifliga bifallsrop.