staudige vara. — L., Hammarsköld. Det stod för någon td sedan i tidningarna huru, till betygande af sin glädje öfver D.D. K.K. H.H. Kronprinsens och Kronprinsessans lyckl ga återkomst till hufvudstaden, en deputation af stadens Äldste, anförde af Ur Baron och Öfverstäthållaren, hade den nåden att åa Borgerskapets vägnar till H. KK. H. Kronprinsessans disposition aflemna en summa af 5,000 Tdr bko samti 666 Rdr 32 sk., samma mynt, till Hr Baron och Öfvererståthållaren, att utdelas till stadens fattiga. Hvilka hafva sammanskjutit detta kapital? frågade den ene den andra. Jag har icke minsta kännedom om saken och har således icke kunnat gifva något, — icke jag heller — och icke jag Öc.; troligen finnes någon besparingsfond, hvarifrån sådana medel kunna tasas; N icke lära några få hopskjutit samman och skänkt den i Borgerskapets namn. — Så ungefär resonerade något hvar, och saken glömdes. Ett par veckor derefter blef Borgerskapet klassvis sammankallade (hos de klasser, som ej blefvo sammankallade, hade listor gått omkring) och anmodadt att genom sammanskott erlägga, hvarje klass 113 Rdr 16 sk. bko, till återbetalande af den upplånta summan, som Hrr Äldste funnit för godt att bortskänka. Resultatet af sammankomsterna blef, att då Hrr Äldste kunnat, Borgerskapet oåtspordt, upplåna och i dess namn bortskänka 3,666 Rdr 32 sk. bko, kunde de äfven se sig om, hvad de finge att återbetaia med, försäkrande Borgerskapet föröfrigt, att det älskade sin Konung och dess dynasti så innerligt som någon annan, och om den undersåtliga vördnaden och kärleken skall uttrycka sig genom kontant, så vore det gerna villigt dertill; det ville blott undanbedja sig blifva behandladt som barn eller omyndiga personer. Och hvad värde har väl en aftvingad gåfva? -— det kan invändas: den var icke tvungen; ty det står skrifvet: hvem som vill, får teckna på, hur mycket han vill ge. Men frivilligheten är ju borta, då det tillkännagifves att det blir chikan för hvar och en, som ej ger, hvilket nogsamt synes, då man ej tecknat någon summa bredvid sitt förut på listan uppförda namn, — samt slutligen, att det nog skall uttagas på ett eller annat sätt, om de äro motspänstiga. Önskeligt vore att veta, hvem som tilldelat stadens Äldste en så diktatorisk myndighet. Hufvudstadens invånare hafva snart att förvänta Hans Maj:ts Konungens hemkomst; hvad månne då Hrr Äldste i sin vishet tänka dra å stad med? Intet spisa 5000 R:dr B:co; bättre opp måste det vara; men kom ihåg illuminationen i Upsala för några år sedan; ! veta eller vilja Herrarne kanske icke veta, hvem som fick betala kalaset? Men på något sätt skola väl vissa högmodiga Patroner lurendreja sig till en bandstump i knapphålet, för att blifva hälsade på torgen eller sitta främst i Synagogorna, samt kunna yfvas af att blifvit spisade i Konunga-salar c. c. Om Herrar Äldste, som deras skyldighet och sunda förnuftet tyckes fordra, vid sådana tillfällen förut rådförde sig med dem, hvars representanter de äro, så existerade ej sådana obehagligheter, och man kunde vara fullt öfvertygad, att summan väl öfverstege men ej blef. mindre, då det verkligen blefve frivilligt; och då kunde man, utan att ljuga, s säga, att Stockholms Borgerskap, väl ej för att bevisa (ty det behöfves visst icke), men för att på nagot sätt tillkännage sin glädje, gifvit den summan, eller tillställt den festiviteten: Borgare i Stockholm. så