Aftonbladet – 19 september 1835, sida 3

Paris har i början af denna månad utkommit en ny upplaga al Abbe de la Mennais ryktbara bok Paroles dun Croyant. Den är försedd med följande dedikation. TVill follet! Denna bok är förnämligast skrifven för dig; jag ägnar den ät dig. Måtue den, under de många lidanden, som äro din lott, under de mäåna smärtor, som nästan utan afbrott trycka dig, äterupplifva ditt mod, och skänka dig litet tröst. , i J som bären dagens tunga, måtte den för edra trötta a själar blifva hvad, i middagsstunden, skuggan af ett huru ringa som helst, är för arbetaren, som sträfvat hel morgonen under solens brännande strålar. J lefven i en ond tid; men denna tid skall nå sitt slut. På vinterns köld låter Försynen en blidare årstid följa, och den Nile fageln prisar med sin sång den välgörande hand, som åter skänkt honom värma och riklig föda, makan och det mjuka boet. Hoppas och älska. Hoppet mildrar allt, och kärleken gör allting möjligt. Det fivnes i denna stund män, som lida mycket, emedan de älskat eder mycket. Jag, deras broder, har upptecknat allt hvad de gjort för eder, och allt hvad man tll hämnd gjort emot dem; och då väldet förstört sig sjelf, skall jag kungöra hvad jag skrifvit, och I skolen då läsa det under mindre bitua tårar, och J skolen älska dessa min, som så mycket älskat eder. Om i denna stuud ja talade till eder om deras kär-Iek och deras lidanden, skulle man kasta mig, liksom dem, i fängelsets djup. Jog skulle med innerdlig glidje suga dit ned, om edåert elinde derigenom blott i ringa moln lindrades; men de! skulle icke det minsta gagna eder; derföre mäste ga cS 3 S man vara tålig och bedja ull Gud, au han ville förkorta pröfningens stunder. I dag är det menniskorne, som dömma och straffa; snart blir det Han, som dömmer. Väl den, som får se hans dom! Jag är gammal; Jysesnenu till en gemmel mans ord! Jorden är dyster och fört rkad; men hon skall åter Islas I er MN TF 4 , vv rat en gang klådas i grönska. Den ouces andedrägt skall icke evigt gjutas öher henne såsom en brännande vind. Hvad som sker, låter Försynen ske tll eder undervisning, på det I måtten lära alt var goda och rältvisa, når edce er stund är kommen. När de, som missbruka makten,. försvunnit såsom bäckarnes grummel efter stormen, då skolen J se, att endast det goda är varagtigt, och J skolen frukta att förpesta lut fen, som himmelens vind rensat. Bereden edra själar för denna tid, iy den är icke r a H längt borta; den nalkas. Christus, som dött för eger på korset, har lofvat att beivia eder, påskynda dess fullvad som behöfver tras; öfven eder i alla dygder, och älsken hvarTron på hans löfte, förbi ira inbördes, 7 liksom menn:skoslägtets frälsare älskat a ecer in I Göcen. PP de la Mennais.