Hå tro åtminstone många bland hufvudstadens bildade invånare, som med anspråk på den dramatiska konstens framsteg och lyfining, likväl erkänna de svångheter, hvilka med den sammas utöfning äro förenade, och som heldre välja att uppmuntra och stödja än att med spefullt hånlöje vilja nedsäuta värdet af en konstinrättning, hvilken i mer än eu halft sekel åt nrusikens och scenens vänner skänkt manga verkligt njutningsfulla aftnar. Det var en tid, och mången minnes den med saknad, då den som ärnade göra några reklamationer mot en uppsats i någon tidning, först läste uppsatsen innan han skref derom, och således icke blouställde sig för beskyllningen att antingen med herådt mod säga upsätliga osanningar, hvilka dertill hade den olyckan att i ögonblicket kunna vederläggas, eller ock att icke ens hafva inhämtat hvarom frågan är. Till ettdera af dessa fel har likväl författaren till ofvaustående artikel gjort sig skyldig, då han förebrår oss, att vi sagt oss halva haft en njutningslull afton af Fru Svanbergs spel i Strozzi och Martino, men deremot hafva sammanställt Mamsell Högqvists spel i Sömngångerskan gift — hvilket här kallas hennes debut, churu hon visat sig på Kongl. Theatern i 7 eller 8 är — med aptilssuparne. Nu är likväl förhållandet helt enkelt det, att hvarken Fru Swanberg eller M:)l Högqvist varit nämnda eller ens asyftade i de artiklar hvaremot förf. drager i härnad; alt om Djurgards-Theaterns representation säges, sedan man tält om Hr och Fru Torslow samt Fru Eriksson: flera af de öfrige rollerna gåfvos rätt bjelpligt, men i artikeln om Sömngångerskan gift, vidröres icke alls spelet eller fälles något slags omdöme till upphöjande eller förklenande af hvarken M:ll Högqvist eller någon annan. Skulle vi hafva fällt ett sådant om någondera af de namngifua personerna, så skulle vi hafva ägt nog mycken takt och rättskänsla, att icke sammanställa den, som nedgår från sin bana, med den, som nyss uppträdt derpa; vi skulle crinrat oss, att Fru Swanberg i ner än 30 år halt så rätumkuga anspråk på loford, at hon nu bör äga nagra på undseende, då hon, utsläpad af ett oupphörligt arbete, hvaraf hon merendels fått draga tyngsta bördan, mist öfvergilfva sin egentliga genre för alt antaga en annan, som icke är enlig med hennes lynne; och om Mill Högqvist skulle vi ba sagt, att hon med berömvärdt bemödaude under de senare tvenne ären förkofrat sig mer än man kunnat vänta; att hennes spel röjer lif, köusla och värma, men att en svag organ, kanske afsen en svag kroppsbyggnad, stänger henne från utsigten, att någonsin blifva en egentligen stor skådespelerska; att detia likväl icke är hennes feliwan naturens, och att deremot hvad som är hennes eget, hennes flit, hennes bemödande och talang No och göra henne alltid sedd med nöje; att hvad särskildt förtjena aktning, vidgar hennes spel i Sömngångerskan otf!, så ör henÖ ues somnambutistiska scen derstådes en klen och illa motiverad bärmning ar den egentli: ga Sömnsån all artisten säledes icke kan göra annat, är härma sig sjelf, och alt M: gsqvist, ebwu mycken förtjenst hon röjer i denna rel, likval icke kan göra Fru Irikoson förgäten. Vi tro icke att deua omdöme hör af Mil IH. avses som en ned ättning af henrves värde. Skulle likväl så hända, så skylle hon derföre sin enthustastiske vän höärofvanföre, som aftvingat oss det. Pen lilla artiga Iinsinuationen om bristen på städadt skrifsätt I värn båda artiklar vilja viaf kvis samhet endast gälda med det medpilvande, at Theate författarens ski erligen är städadt, men till ad all Gel icke är nägonting annat. Atticke vila en Pecencent, all finna nöje af et stycke, vi bi I Pjurvarde na Lördase tea do fegt cen ena 2Orda gen, Wlan med Oi : på älven berömma ett anvuat, gilviv på kong å Oo ande Fredac, är i sabBning av sträcka for1 t f att nödvändig Theatern fö a g j SM uingar på kritiken: dscente ech förbindelser längre anm Vanligt Om 1, Susom del pastas rÖjut alvorhet mot den Kongl. Phealern, så måste förk., kanhända med nägot större skal misstänkas för, att hysa aldeles motkl satta könsler för densamma. Nu är förhållandet det, alt, 1 cc omdömen vi föll ober Bjuv: gards-theaterns repel ioir denna sommar, ha vi sett OR mer eller mind ce ie vi derfor ar i obyl. l1eciei VISSEPUI Jen Lu ulcol Vang, men likväl enCin ct rad 1