de allvarsamt förehålla någon af oss hans förvrängningar af sanning och rätt, så bör du kalla dem surmulna. Om de stundom gissla oss med satir, så bör du svärja, att deras blad endast äro ägnade åt skämtet och löjet. 9:o0 Hvad vi en gång beslutit predika om dem, hörå vi troget vidhålla, om ock tusende bevis skulle framdragas på falskheten af vart första omdöme. Wi böra aldrig låtsa oss hvarken höra eller se, utan vara ihärdige och conrseqvente; ty det, som dagligen upprepas, skall dock slutligen nötas in hos en eiler annan. 10:de och sista punkten är den vigtigaste: Var aldrig ärlig! svara aldrig rätt fam på en kinkig fraga, utan gå omkring henne! Denna djupa ER lighet är var politiks hemi: gbet. Neka fräckt ätven det mest notoriska factum, så snart dess erkännande kan vara oss och vära patroner obehagligt; blifver du hardt ansatt, så krama din arma hjärna för att få fram elt skämt, i stället för ett direkt svar. Skulle du anse dig nägon gång behöfva så kallad sgrundligiket, så får du väl tag i någon beskedlig Magister eller Student, som histar dig med en eller annan lärd fras, om statens andeliga och materie!la interessen, om subje ctivitet och objectivitet. om staten såsom uppfostringsanstalt, om fiskaliskt misstroende, om polaritet, om fadersvälde, om national-lynne och historiska minnen Se. Ce. Sc. Af dylikt förstår väl hvarken du eller dina läsare stort; men det gör ingenting; de stora orden förbrylla med sin klang, och det är allud godt att hafva något grundeligt au inblanda. Det finnes visserligen narrar, som påstå, att lärdomen består i fjus, och att det alltid ser misstänkt ut med en tänkare, som insveper sig i mörker, då fråga är om sådant vetande, som kan vara allom tillgängligt. Likasom en stor musikus, säga de, visserligen kan lika väl göra konstiga grepp och löpningar, som någon charlatan, men just bevisar sitt mästerskap genom sina toners enkelhet, klarhet och fatulighet, likaså förråder den högsta verldsliga kunskapen sig just genom enkelhet och klarhet i framställningen; hon har såsom solen arbetat sig genom lärospånens morgondimma och lyser sedan värmande och mild för al!la. Men detta skräfvel skall du ej bry dig om — som sagdt är, skafla dig en Magister. Han bör icke sky att slå omkring sig med scurrilt ovett i metafysiska termer, ej heller blygas att, oaktadt sin stora lärdom, tro barnsa or. På sådant sätt skall du kunna få ihop en god tidning. En liten omständighet återstår väl, nemligen läsare. Men bry dig icke derom; på tidningens beskaffenhet skall bero, huruvida du behöfver dylika eller icke. Blir den mycket god, kan du vara lugn i den vägen, och jag har hopp att kunna skaffa dig försäkran om några hundrade prenumeranter från ett visst håll. Du behöfver icke derföre just lägga upp dessa exemplar; det vore bloit att öda papper förgafves. Snart kommer jag hem och hoppas då få ytterligare stärka Brors tro med några hälsningar och cfterdömen. Med estime Sc. Qvidam Qvidamsson.