Ack, min bästa Hr President, hör på litet hvad som har håndt mig! är det inte skändligt? Jag var på vägen till kyrkan, der jag skulle vigas med Franc ois Pertail, min älka hälft; jag var, som ni kan tänka, i full paryr, oci då kommer det här fruntimret, soo jag ej har öran änkte inte på annat än ceremonien; känna, rasande som en furie, störtar sig öfver mig. ri ver sönder min voile, rycker al mig min hvita bukett 1 a . a i o . af orangeblommor, slår mig blå och gul, så att jag byrvagnen. deles inte ryckt någontiag ifrån frun — Svamåste dana Jag har al rar Virginie Kijle från de anklagades bänk, — men jag har i hela sju ar lefvat såsom hustru tillsammans med den man, som hon nu äktat, jag har med honom ett barn, — kom hit Marie, kom nu min lilla unge! (En den alldra vackraste flicka i verlden visar sig, med friska, rosiga kinder, buckligt hår, nätt klädd, och med en stor bakelse i munnen.) Se här mitt bevis! kom nu och kyss mamma! (barnet låter ej länge be sig). Då jag erfor att jag var öfvergifven, kunde jag ej afhålla mig från au förebra frun, som ganska väl förut kände min belägenhet. Hon var rädd för mig, studsade tillbaka och låtsade svimma . . . . (Hon gråter.) Hvarföre gilter hon sig också med en annans man? månne han icke äfven satt i henne, att hon skulle taga från mig mitt arma barn? Min lilla skatt, min dyra skänk at den gode Guden! lyckligtvis har han icke kännt igen flickan; han hade ej velat vara mer än hennes gudfar, det vidundret! och frun här ville beröfva mig både barnet och dess far .... Presidenten: Men har ni icke slagit henne. VV. Kiffle: Jag har kanske tilltalat henne med gester och. ... Flere vittnen intyga att hon rifvit sönder och nerblodat klagandens brudklädning, och domstolen fäller Virginie till sex dagars fängelse. 1 1 i 1 2 RRROOU me