Umeå d. 8 Sept. (Korr. Art.) Höbergningen och skörden äro nu här slutade. Den förra har gilvit under Fd medelmåttan, så att foderbrist till våren beiaras. Den senare skulle troligen blifvit rik, om Augusti månad varit lika gynnande i är som sistl. är. Akrarne buro i allmänhet allt hvad jorden förmådde bivwa, men säden mognade laängsamt och var vid den vanliga skörde-uden icke så långt avancerad att den da kunde mijas. Man hoppades att en eller annan veckas tjenlig väderlek skul!e påskynda mognaden, men nägra på hvarandra följande frostnätter gjorde snart dessa förhoppningar om intet. I synnerhet var matten emot Tisdagen d. 22 sistl. månad olycklig. De som sistl. vår skyndade att så tidigt, hafva fatt en mera mogen, fastän till en del jemväl skadad gröda. Men i allmänhet, atminstone härnere, vågade man ej så förr än sedan den snö, som föll efter medlet af Maj, bortunat — det vill säga i slutet af berörde månad, så att sädesanden här ej slutades förr än i Juni. Torkan, som derefter inföll, gjorde att säden icke mältade och uppgick förr än regn kom, hvaraf åkrarnes sena mognad blef en följd, hvartill dessutom den omständighet bidragit, att en stor del af utsädet härledde sig ifrån det sädeskorn som sistl. är hämtades ifrån södra orterna, och som här behöfver längre tid ull sin utveckling än landets hemvuxna säd. När då frost inträffar, går den omogna grödan alldeles förlorad, såsom nu är händelsen. Om man jemför en åker besådd med sörländskt korn med en annan på samma tid besådd med korn af landets skörd, eller ock hämtadt norrifrån, finnes skillnaden ofta så betydlig, att nar den separe är halfmoger, har den förra ånnu ej gatt i ax, och när den förra är fröbar börjar den senare blomma. I detta afseende i synnerhet bör visserligen sockne-magasinsinrättningen blifva välgörande, för att blifva en depot för frökorn af landets säd; men det synes ty värr som skul le missväxtåren nu följa tält. på hvarandra, att magasinerna förblifva tomma. Längre norrut säges årsväxten varit något mera för sig kommen och till någon del skördad före frost-nätterna, hvartill troligen en der tidigare börjad sädesand bidragit. En lycklig omständighet för landet är emellertid, att torr väderlek följt på frosten, så alt grödan nu ej, såsom det skedde 1833, blifvit af uthällande långvarit regn ytterligare förderfvad. Natten emellan d. 2 och 3 i denna månad blef Skellefteå kyrkostad lagd i aska. Kyrkostäderne 1 de äldre socknarne i Westerbotten äro ej obetydlige. De bestå af allmogens såkallade kyrkohus der de wvid sina kyrkobesök och under marknader o. s. Vv. vistas. Dessa hus äro vanligen försedde med de nödvändigaste möbler och sängkläder. Der pläga de ock förvara sina högtidskläder. Städernas handlande hafva ock här gårdar och salubodar, ofta med betydhgare varulager som sjöledes försändas emellan marknadstiderna. — Af Skelieftea kyrkostad, som i storlek kunde jemföras med icke de minsta småstäderna 1 riket, återstå nu, utom kyrkan, prestegärdarne och socknestugan samt posthuset, hvilka byggnader lågo på något afstånd från elden, endast 2:ne hus. Skadan är betydlig och händelsen så mycket rysligare, som den tros hafva tillkommit genom mordbrand. Dock hafva ännu härom, så vidt här är kunnigt, inga närmare upplysningar kunnat vinnas. I BR