Aftonbladet – 16 september 1835, sida 2

OM FOLKRÄTT OCH DIPLOMATERS HUSHYRORA Vi hafva skaffat oss del af en rätt curieus handling, som visar, huru beqvämt det är att vara diplomat, i synnerhet om man får att göra med beskedliga mnationer, som hafva beskedliga kabinetter. En gammal praxis, som man upphöjt till namn, heder och värdighet af folkrätt, skyddar de till utländska missioner hörande personer mot landets lagar och auctoriteter. Denna frihet som, efter all förnuftig tydning, aldriz borde kunna tillerkannas någon annan än Gesandten sjelf i alla afseenden, men hans medfölje och betjening endast i criminelt afseende, har imedlertid, genom en artig flathet, kommit alla under Gesandtens skydd stående personer till godo. Alla de olägenheter, som kunna bhfva en följd af denna orimliga tolkning af folkrätten, har man icke påtänkt, emedan man förmodat. och med skäl, dels att en civiliserad regering icke såsom sina representanter utskickar andra personer än sådana, som otvunget fullgöra sina förbindelser, dels att en regering om en dylik person skulle genom misstag blifva utskickad , genast hemkallar honom och betalar för honom. :Vanligen tyckas regeringarne och cheferne för deras beskickningar hafva tänkt så, hvilket man torde kunna sluta af följande handling, som upplyser att i Svenska Kongl. Kabinettets archiver icke något enda spår förekommer, att stämningar någonsin varit (genom Kabinettet) utfärdade på diplomatiska personer. Två andra: sätt finnas väl att förklara denna händelse: det ena, att diplomatiska personer, som blifvit stämda, icke förr vägrat att af rättens betjente emottaga stämning, eller att Kabinettet enständigt vägrat Svenska medborgare handräckning. Men i detta senare fall skulle åtminstone archiverne visa spår till ansökningarne, om de ock blifvit lemnade utan afseende. En händelse har inträffat, som ger ett rätt lustigt (om ej för målseganden just nöjsamt) bidrag ull historien om folkrätten. En Spansk legationssekreterare , vid namn Abella, lärer hafva funnit ledsamt eller Sig otillstäindigt att betala sin hyra. Värden stimde då sin hyresgäst till Rådhus-Rätten, som dock icke lyckades att få stämningen kommunicerad på vanligt sätt, utan vände sig till OfverStäåthållaren , hvilken åter tog sm uillflykt till Stats-Ministern för utrikes ärenderna. Vi hoppas att erhålla del af alla de till målet hörande handlingar ; men hvad vi hittills erhållit, består i föl. jande bref: Till OfverStåthållare-Embetet. Jag har haft äran emottaga ÖfverStåthållare-Embetets båda skrifvelser af den 2:dra och den 9:de innevarande jemte dervid bifogade Stämningar på Kongl. Spanska härvarande LegationsSekreteraren Hr Abella. Då här anställde Diplomatiske personer, enligt folkrält och antagen praxis, icke sortera under Svenske Domstolar, vore allt öfverlemnande till Hr Abella af de ofvan omförmäldte Stämningarne så mycket mera ändamålslöst, som, — för det första, — det berodde af bonom att ställa sig en dylik kallelse till efterrättelse och, — för det andra, — ett möjligtvis emot honom afkunnadt utslag icke vore för honom förbindande. -— Särskildt får jag anmärka, att uti Kongl. Kabinettets Archiver icke något enda spår förekommer, att Stämningar någonsin varit, på sätt som nu skett, utfärdade på Diplomatiska personer, samt att ett dylikt förfarande svärligen kan stå tillsammans med det skydd, som desse Embetsmän öfverallt och således äfven i Sverige böra ; åtnjuta.