Sig Ull anara tneorier OCh itorSvaral rakt mMoOlSsaltta principer, men icke desto mindre ägt nog välde öfver sin egen stolthet för att afskudda sig en falsk blygsel, och öppet gifva sig sjelfve en högtudlig demen i. Hr. Thiers: Det få vi se. Hr Bignon: Detta förhållande, mina Hrr, är ett ibland de flere, som göra att vi icke kunna anse de föreslagna lagarne annorlunda än som åtgärder af ett Välfärds-utskott. Kommissionen har misstagit sig då hon bedömt dem annorlunda. Jag förstår ministerens arbete; jag förstår icke kommissionens. Jag han icke fatta den kallblodighet, som, slutande sig till en ingifvelse af vrede, söker att genom klyftiga spekulationer fylla dess lakuner, och att ersätta brister, som måhända äro frivilliga; med ett ord, att förse ministeren med en ytterligare arsenal af vapen, som hon icke begärt, men som hon beqvämer sig att hålla till godo med, af aktning för det välvilliga anbud kommissionen haft den godheten göra henne. I hettan af sina återhållande och hämmande ider, är det icke kartan som ministeren rådfrågat, det är stats-resonen. Kommissionen, mera lugn, har bemödat sig att förkläda statsresonen i en sammangyttring af flera artiklar ur kartan, derigenom att hon af deras förening dragit en mening, fullkomligt motsatt den, de äga hvar för sig särskildt, och vi kunna icke annat än beundra den förvånande konst, med hvilken hon förstått att öfver de utomordentliga åtgärder, som påminna om ett välfärds-utskott, kasta en lysande mantel af konstitutionellt ordsvall. Om jag annorstädes än i lagförslaget sjelft sökte ett skäl att förkasta detsamma, skulle jag finna det i ett erkännande af Hr Sauzet, som författat kommissionens betänkande. Skipad utan återhållsamhet — säger han — skulle denna lag sätta samhället i oro, istället för att lugna det. Hvad bör man väl tänka om en lag, som säges vara farlig, om icke klokhet vid dess verkställighet förebygger de sannolika följderne deraf? Vi erkänne hos våra Hrr ministrar utmärkta talanger, egenskaper utan mått och tal; men skulle väl återhållsamhet verkligen vära deras hufvuddygd? Sedan ett par dagar hören J de-, ras utmaningar till strid, deras krigsrop, deras fältsånger; kännen J eder väl äga nog mod, att i deras händer anförtro en glafven, som kan gifva landet ett dödligt sår, om den icke föres med försigtighet och klokhet? Tron J väl på återhållsamhet i handling, då J sen så mycken häftighet i ord? Ministerens förslag, i deras medfödda oformlighet, skulle hafva stött mitt förstand; det är svårt för mig att beskrifva den känsla, kommissiouens arbete väckt hos mig. Det må förhålla sig huru som helst med det företräde, som det ena möjligtvis kan äga framför det andra, i vissa delar; min tanka är, att under sådane omständigheter som dem, hvari vi befinna oss, hafva vi blott att välja mellan tvenne bestämda, tydliga alternativer: antingen måste vi helt och hållet förkasta de ministeriella förslagen, eller också antaga dem utan modifikationer. Ansvarigheten för sådana åtgärder bör icke drabba någon annan än den statsmakt, som uttänkt dem Om Kammaren med modifikationer antager förderfliga lagar, åfven om hon icke gor dem hårdare, så blir hon icke blott delaktig af denna ansvarighet, utan tager den nästan helt och hållet på sig. Hrr Bugeaud och Montepin: Nå väl! inga amendementer! inga amendementer! Från venstra sidan: Men vi vilja! Till omröstning! Till omröstning! Hr Bignon: Om det likväl är Eder afsigt, mina Hrr, att dela ansvarigheten för denna lag, så handlen åtminstone icke såsom blinda; undersöken lagens politiska karakter. Andra talare skola bättre än jag framställa för eder frågan under alla dess särskilta synpunkter. Jag ämnar hufv udsakligen sysselsätta mig med dess politiska sida. Man måste undersöka huru det kommer att gå med friheten, för hvilken Frankrike stridt i mer än 40 år, hvad det blir af den representativa styrelsen, sådan som Frankrike drömt sig densamma sedan 1814, sådan det hoppats att äntligen 1830 hafva stadgat den. Det är mig icke obekant att den gamla liberalismen från restaurationstiden kommit mycket ur modet; att det numera hörer till den goda tonen att anfalla denrsamma ; att hon sjelf, sårad af lysande eller snarare bedröfliga affall, är utsatt för de stridande partiernes korssade eld: legitimisterne fortsätta emot henne deras gamla fiendtlighet; republikanerne förlöjliga den ärlighet och öppenhet , som ännu tror det möjligt att förena friheten med monarkien. Ministerens snillrika anhängare synas öfvertygade , att ifrån det ögonblick man kommit i besittning af makten, består höjden af habilitet i att vända ryggen at de läror, genom hvilka man i uppstigit tull väldet; att talangen består i att hålla sig I uppe, likgodt genom hvilka medel, till och med om I At OIlflA rar NR AARC Sån damn ANM cl uylla Ai vaAantrirene