äsigter öfver de nuvarande begreppen om? egendom, Eder och andra dylika ämnen. I fall man vill konsequent genomföra detta beslut, så måste man sätta en ansenlig mängd böcker på listan af de förbudna. Omöjligheten att hädanefter skrifva böcker i dessa ämnen, såvida man icke vill ådraga sig de enormaste straff, är fullt ut af samma verkan som censur. Visserligen söker regeringen ännu att kringgå ordet Censur, men begreppet finnes der redan, och folket vet hvad det betyder. 3) Man har kränkt. 55 art. i Kartan, som stadgar att alla rättegångsafhandlingar skola vara offentliga, om icke domstolen, i följd af särskilta omständigheter, annorlunda förordnar. I motsats härmed hafva nu alla injurieprocesser blifvit undandragne offentligheten genom pressen , emedan endast då berättelser om dem få införas i en tidning, när rätten förklarar sanningen af anklagelsen bevist. 6) Slutligen har man sanktionerat den förhatligaste och bizarraste åtgärd, som kan tänkas, derigenom att man förbjudit föranstaltandet af offentliga subskriptioner för sammanbringande af de böter, till hvilka pressen kan dömas. Nationens ädelmod skall emellertid veta att göra detta förbud kraftlöst. Man skall hädanefter fördubbla sina bidrag, emedan man måste gifva dem i hemlighet. Detta är den bedröfliga målningen af de slag, som gårdagens session tillfogat friheten, och på samma gång kartans anda och bokstaf. I sanning! en vacker ära för de statsmakter , som hafva att tacka den frisinnade Julirevolutionen för deras upphof, att låna sig till copiermaschiner för restaurationen. Denna dagens session kommer att göra resten. Courrier Francais: Hvarje man af ära och samvete har satt sig emot lagförslaget. Men ministeren, som varit i stånd att skydda detta sitt älsklingsfoster mot det förakt, som ådragit detsamma alla redliga mäns anfall, har haft den numeriska: öfvervigten på sin sida. Huru ofullkomliga äro dock ej alla menskliga inrättningar, då det ej kan förekommas, att Hrr Viennets, Bugeauds och Jollivets förenade röster gälla tre gånger så mycket som Royer-Collards. En massa aftryckfrihetsförbrytelser, hvilka utomdess, 1 följd af lagens elasticitet, kunna efter åklagaremaktens godtfinnande uttänjas så vidt man behagar, undandrages plötsligen den skyddande garantien af nationens domsrätt, och hotas med vida strängare straff än dem, som i de flesta fall följa på verkligt, factiskt uppror. Hiädanefter ligger det i faktionernes interesse, att skrida till öppet uppror. I sådant fall hafva de dock någon utsigt för sig att lyckas, då deremot, i fall de åtnöja sig med diskussioner i jurnalerne, de ofelbart ådraga sig säkert straff. Så långt har det kommit, att Hrr Dumont, Desmortiers, AMoreau och andra likasinnade ministerielle öppet vågat uttala, att lagen syntes dem innehålla fröet till alla tryckfrihetsförbryte!sers öfverlemnande åt Pärskammarens jurisdiktion, hvilken syftning Hertigen af Broglie dock icke velat erkänna. Förgäfves bemödade sig Hrr Janvier, Rance och Sade, att förskaffa de theoretiske undersökningarne ofver politiska ämnen ett fripass; till och med de allra oskyldigaste amendementer förkastades. Desto bättre! ty ju vildare och mera barbarisk karakteren af denna lag är, desto mera kan man hoppas, att den skall bringa förderf öfver sina upphofsmän och dem, som kunna våga att sätta: den i verkställighet. Och icke nog dermed att man förbjudit resonerande öfver politiska ämnen, nej! äfven diskussioner öfver sociala hafva blifvit belagda med .bann. Man får icke skrifva några afhandlingar öfver begreppet egendom — utropade Hr Dubois — såvida de strida mot de bestående begreppen derom? Glömmer man dåstt äfven slafveriet hvilar på begreppet om eganderätt? Hafva således de filosofer, hvilka angripit slafveriet, begått en förbrytelse, för hvilken de , fall de ännu voro vid hf, skulle läggas i kedjor och band, och deras egendom konfiskeras af en snål skattkammare? Glömmer man då, att Hertigen af Broglie sjelf står i spetsen för ett sällskap , som har till ändamål slafveriets afskaffande i våra kolonier? Att alltså äfven han kommer under den nya lagens straffbestämmelser ? — Allt är förgäfves; jemte den politiska katekesen har man numera äfven trugat på oss en social katekes , mot hvars läror man icke får yttra ett ord, utan att bestraffas såsom en helgedomsskändare. Må sm AA -.