Aftonbladet – 8 september 1835, sida 1

. . Redaktionen har erhållit, efterstående uppsats med begäran om dess införande i tidningen. Bed. anser sig äfven böra lemna den ett rum, ull den verkan på allsmänna öfvertygelsen, .som: den förmår. Ni anse oss ep. dast böra yttra den mening, att artikelförfattaren, oaktadt allt sitt, visade förtroende till. uppsatsens förmåga att göra proselyter, icke. kunnat i alto, öfvertyga OSS. Det vore stor skada för landet om ullmarknaderna skulle så snart, som det i år tyckes vara förhållandet, visa sig icke motsvarande sitt ändanial — och vi anse lika illa, om : lurendrejeriet eller. om -tullförsnillningen vinna MERA OM ULLMARKNADEN: 1: NORRKÖPING. Denna marknad har redan 2 artklär i Aftonbladet (i N:o 98 och 106, för: den 3 och 14 Augusti) och vi taga oss friheten alt öka dem med en tredje, emedan alla goda ting äro tre, som ordspråket, lyder; naturligtvis under förutsättning alt vår artikel också skall blifva en god artikel. SS Men äro väl de andra 2 då så goda? Detta är en fråga, som vi just nu ärna taga i öfvervägande. Dock, om vi genast betrakta slutresultatet af den sednare bland de 2 artiklarne, så besvarar frågan sig nästan sjelf, allt efter hvar och en läsares särskilda åsigt af saken. Detta resultat är nemligen enligt förfauarens egna ord, att ullproducenterna, till följd af företeelserna vid Norrköpings sista ullmarknad, en vacker dag kunna komma att kläda sig i lurendrejadt kläde och fabrikanterne välva sina kläden af lurendrejad ull, lurendrejeri således till höger och venster. Lefve friheten! — För ett så stort ändamål måste alla medel vara brukbara; också ha begge artikelförfattarne med en berömlig enhällighet användt ett af de onekligen verksammaste. Eller kunde väl någonting påhittas mera tröstande och utsigtsrikt vid det betryck, hvarunder lurendrejeriyrket nu suckar, än utvägen att just i sjelfva daningen al en ny, och, efter alla säkra beräkningar si lönande näringsgren, som fårskötseln kan blifva för Sverge. tända wWedrägtsfacklan emellan ullptoducenter och yllefabrikanter, samt söka söndra två intressen, hvilka, oväldigt och ärligt skärskådade, synas ämnade att måhända mer än de fleste andra bringa den inhemska niringsiliten på en sjelfståndig och af utländsk medtäflan obe: ocude höjd, så framt de blott samverka endrägtigt i sanima, för dem och det hela lika förmånliga, rigtning? Lyckades en sådan söndring: lyckades det att ohjelpligt solera dessa intressen, och, än mera, lyckades det att bringa dem fiendtligt i harnesk mot hvarandra, så skulle de i stallet förstöra hvarandra inbördes, och lurendrejeriet snart få fira sin Julifest på deras ruiner. ; Hine ille lacryme! Väl har den bland artikelförfattarne, som naift och öppet förespatt möjligheten afen sådan utgång, undertecknat sig som Ullproducent; men hvad gör det? Då det fiunes ullvar i fårakläder, hvarföre skulle det ej då äfven ges lurendrejare i ullproducentkostym? I Skämt för sig; men omöjligen kan någondera af dessa artiklar mena ärligt, hvarken med Schiferielier Yllefabriksinteresset. Den som menar ärligt med två hvarandra ömsesidigt stödjande näringsyrken, söker el