Aftonbladet – 4 september 1835, sida 3

Napoleon och Pigault-Lebrun. Denne skriftställare hav aflidit i Paris den 21 Juk innevarande år. Vid detta tillfälle berätta hans biografer följande hittills obekanta anekdot. Man vet med hvad stränghet Napoleon behandlade sina bröder, om de på de troner, som han skänkt dem, vågade glömma vilkoren derföre, eller att i allt blindt äatlyda håns jernvilja. Isynnerhet Jerome var i detta hänseende illa fast, och sällan kom någon kurir från Paris till Cassel, som icke medförde, antingen en befallande depesch, eller något, som man plägar kalla: en skrapa.? En gång, då Kejsaren i detta fall gått litet längre än vanligt, trodde Pigault-Lebrun, som då var Konungens af Westfalen bibliotekarie, och för hvilken Jerome visade depeschen, att H. Maj:t icke borde helt och hållet låta behandla sig som ett barn, utan svara med den värdighet, som tillkom en monark. Det är godt och väl, sade Jerome, redan något darrande, men hvem skall skrifva brefvet? Jag — visst icke; sätt Ni opp svaret. Pigault lydde. Kejsarens svar derpå öfverlemnades af general Rapp. Jerome öppnade depeschen och läste deri: Konungen, min bror, har på en dag kammararrest i sitt slott, och skrifvelsens författare skall på tre månader gå i fängelse. Båda två undergingo noga sitt straff efter föreskrift.