sentationerne någon känsla af fasa yttrat sig hos en och annan, så skulle detta knappt nog synas troligt, om förklaringen icke låg i hvad vi ofvan sagt. Vi anse derföre stycken af sådan art verkeligen äga förtjenst, icke den som deras författare trott sig kunna gifva dem, utan såsom erfarenhetsrön, hvilka bade de och publiken behöfde genomgå, för att komma till medvetande af hvad som i digtens verld är sanning och natur, och hvilken, är icke fenomenernas, utan menniskokarakterens, de allmänna passionernas och sinnesrörelsernas. Det är af sådan anledning vi kallat Giftblanderskan en praktisk föreläsning i estetiken, och vi tro, att dess ringa framgång på scenen skall bli en bättre undervisning för både författare och theaterföreståndare, än den grundligaste och fullständigaste kritik.