Aftonbladet – 28 augusti 1835, sida 2

Minerva och vår Correspondent. Minerra skryter väl. att hon icke är rädd; men vi förstå icke, hvaraf den ängsliga brådska kän komma, hvarmed hon releverar allt, som kan vara henne en stötesten, och uppsöker äfven den ringaste småsak hos sina motståndare, för alt anfalla dem. Detta fjäsk kan icke gärna hafva sin grund i något annat än samma känsla, som drifver somliga att alltid och allestädes kasta stenar ät något förhatligt, äfven om det icke anfaller eller ens hotar. Denna känsla är en ilska, tydligen blandad med fruktan; man hoppas, att rastlösheten och slagens täthet skall ersätta deras styrka och verkligen skada eller utrötta den man vill Man har, vid första påseende, svårt att begripa, hvad austötligt Minerva särskildt kunde finna i de tvai vårt blad införda korrespondensartiklarna från Paris. De voro af ett ganska moderat innehåll och framställde händeisern a utan all sorts partifärg. Hvad kunde då reta Minerva? Hon sökte säkert blott ett tillfälle att framkomma med ett par insinuationer af det vanliga vackra slaget. Ilon vill nemligen inbilla allmänheten, att Aftonbladets redaktion enkom skickat en person till Paris, för att rapportera, då hon nemligen lika väl som vi vet, att den resande, som författat de insända berättelserna, icke blifvit utskickad af någon, utan företagit en länge påtänkt affärsresa till Frankrike och England. Men om ÅAlinerva varit ärlig nog att erkänna, det hon härom var fullkomligt underrättad, då hade hon icke —varit Winerra, och då hade hon icke kunnat åstadkomma det snygga tillagget, så lydande: En och an-. nan har man hört yttra den frivola mening, att då Aftonbladets redaktion funnit sin räkning vid att bevilja anslag för en särskild Observators afsändande till Paris, för att öfvervara machineri-högtidligheterna Qce. — Minerva spelar parfaitement obscurits, sisom Holberg säger; men ofta blifver det dock darkness visible:? man ser, huru den svarta principen ligger på bottnen; de gemena hjertans tankarna lysa igenom. Man forebrår oss, att vi göra våra motständare ohemula beskyllningar; men vi fråga: hafva vi någon gång framkastat en tillvitelse, som innebär en tusendedel af den nedrighet, hvarmed Minerva hir ger en vink, aut Aftonbladets redaktion varit på förhand underrättad om mordförsöket mot Konungen i Frankrike? Vi fråga ytterligare: kan ett anhang, som tillåter sig sådana insinuationcer, någonsin klasa öfver smidelse och förolampningar? allmänhet plägar man vara missledd, då man gör origtiga uppgifter; men Minerva och hennes stallbröder sammansmida skändliga osanningar, med fullkomligt medvetande af att de äro osanningar. Det är för att komma till sina ändamål, som de låtsa tro ondt om sina motståndare. Hvad detta särskilda fall angår, så kan man uträkna Minerrvas uträkning. Hon är terrorist, ty au vilja genom skrämsel styra menniskor är den rätta terrorismen. Penna utöfvas oftast al sådana favoriter och sykofanter, som tro sitt välde vara förloradt, i fall deras brödherrar komme till besinning, vaknade ur förskräckelsefebern och vågade se sakernas rätta sammanbang eller tänkesättets verkliga beskaftenhet. Sålunda kuuade det nog göra god verkan på nagot håll, om man så der fint kun: de göra troligt, att vår korrespondents resa till Paris icke var t Hfällig, utan föranledd af någon combination med t. ex. Fieschi eller andra. Känner man sitt folk och vet, att de äro fallna för att misstänka äfven det orimligaste, så är det verkligen möjligt att vinna gehör för dylika snygga insinuationer. a RA RR RA RDR EE RRD RDR