KALEIDOSKOP Vid Krigs-Rådet och Ridd. af K. HH. NordstjerneOrden Högädle ferr OLOF AHLSTRÖMS graf den 19 Augusti 1835. Död! med rätta Du bär en Härjares namn här på jorden ; Ty hvad är herligt och skönt kring dess omätliga rymd Som du ej, blind i din fart, slår ned med den skräckliga glafven. Aldrig rörde dig än tårar på älskandes kind; — Grym du förstör deras hopp, bedrar deras varmaste längtan, Känslolös, som det stoft, som du berört med din hand. Glädjen, som bor till en tid här nere i dödligas hyddor Flyr då vi fatte som bäst lyckan att hafva den ägt. Räkne vi än någon gång en följd af sorgfria dagar Andar du snart deras lopp, sköflar du hård deras fröjd. Om du ock unnar oss qvar vårt hjertas älsklingar äga Till deras senaste höst, innan du rycker dem hän, Aro dock Minn:ts år så korta mot Saknadens tim mar! Ja! med rätta du bär Härjarens namn på vår jord! — Nyss för Härjarens hand vi ett dyrbart offer sett falla Som vi med klämda bröst vige åt moderlig jord: Ahlström hette dess namn, och med namnet följde så länge Tanken på skönhet och konst, tanken på lefnadens fröjd ; Ty hvar han visade sig, ännu med snö på sin hjessa, Glädjen följde hans fjät. An i sin ålderdom ung, Alskade han så varmt allt skönt i Naturen och Koni sten, Och hvem visste som Han båda förena till Ett! Sjöng han den Eviges lof, eller glädtiga visan vid glaset Var det från hjertats djup tonerna flödade fram. Från denna gvundton, klangfull och ren, förstod han att leda Så Harmoniernas gång, som ock sin lefnads bebag. Derför ock alldrig ännu hans toner sårade örat, Aldrig stötte hans skämt, ej blef hans glädje ett rus; Känslan den rena och varma, förband honom Säångernas tonföljd Som den ock flöt vll hans bröst tjusande Vännernas rine