Aftonbladet – 26 augusti 1835, sida 1

IcCb. INÄCHUIlaLCI Ut KROM uUUICCTdUC PP IECACMIL dILIU MITCRET till Hr Baude. Vid ett sådant tillfälle yurade sig Fieschi (som gerna talar om sig sjelf i tredje personen) på följande sätt till sin beskyddare: Hr Baude — jag känner hvilket afstånd, som skil jer eder och mig. Men, tro mig, Fieschi är i Sin väg ingen vanlig man. Jag inser fullkomligt den svåra ställning, hvari den nuvarande regeringen — en ny re gering -— befinner sig, och om någon person står 3 vägen för henne eller er, och ni önskar bli honom qvitt, så lät blott Fieschi veta det, vch saken är gjord. Häraf tyckes man kunna sluta, att KFieschi är Ika mycket sprätthök som missdådare — fiföng i yttersta grad. Han säger t. ex. Jag beundrar Napoleons karakter, utan att vara någon anhängare af honom; men om Fieschi hefunne sig 1 samma ställning som han, eller hade lika gynnande tillfällen för utvecklingen af sina för mögenheter, så kunde Fieschi möjligen bli en större man än han. i Då Hr Thiers för några dagar sedan ville veta hvad tidningar han brukade läsa, svarade han :i Jag läser icke gerna tidningar. När jag har tråkigt tar jag ibland en jurnal i handen, för att förströ mig — men Fiescki har ingenting att lära af tidningar. Om han föraktar jurnalisterne, så föraktar han ännb mera advokaterne. Då Baron Pasquier, (president vå Pärskammaren, inför hvilken han kommer att stå vill rätta, i fall han tillfrisknar efter sina blessyrer) för ett par dagar sedan föreställde honom nödvändigheten an välja en advokat till sitt försvar, drog han på axlarng och frågade: Hvad, behöfver väl Fieschi en advokat? Då Pasquier och Thiers bestormade honom med frågor, yttrade han till dem, att de förlorade tiden med deras enträgenhet att förmå honom till bekännelser. J ären — sade han — tvenne betydande män i staten — men det oaktadt, om J alltför mycket besvären mig, nödgas. jag vara nog ohöflig att vända eder ryggen, och ansigtet mot väggen. Den enda person jag finner något nöje att samtala med, är Öfverste Ladvocat. Denne sena; re och Hr Baude äro verkligen de ende, med hvilka han will tala, men äfven med dem endast om likgilltiga ämnen. En gång sade han likvist till Hr Ladvocat: Jag har blott en enda bön till er — det är att vå måtte lofva mig att vara närvarande vid min afrättning. För ingen del — svarade öfversten — jag kan ej gifva er något sådant löfte. Jag ber er, lofva mig, det, sade Fieschi — ty jag önskar att ni måtte se huru medigt Fieschi skall möta döden. Jag ryser vid tanken att dö på denna bädd. Jag känner fullkomligt min belägenhet — jag vet att om såret i mitt huftud suppurerar invertes, så kommer jag alidrig med lifvet ifrån denna sjuksäng. Om jag likväl är lycklig nog att undga döden här, och att få bestiga schavotten, så gif noga akt på min gång, och ni skall få se på musklernes spänstighet med hvilken ståndaktighet Fieschi går wi döden. Gif akt på min blick då den hvilar på gu lotinens yxa, och ni skall få se huru lugnt Fieschi hetraktar den. Jag går i borgen för att mitt öga igke skall synas matt eller slocknadt. Oaktadt det förhållande, hvari ban stått till den olygklige general Berton, har Hieschi ingen politisk opinion. Han har aldrig haft någon, och skrattar åt allting s sådant. Detta factum bevisar att han ej var annat än blott och bart ett verktyg vid det förfärliga brott, som på honom fästat allmänhetens uppmärksamhet. Utomdess och detta år äfven ett factum — känner han ingen en da af dem som begagnade honom, mer än den person, af hvilken han uppbar penningar. Den qvinna och hennes dotter, som voro hans mätresser, kände jeke det ringaste till hans sysselsättningar, planer ellevjafsigter. Deras arresterande har derföre icke ledy ,till: minsta ytterligare ljus i saken. Det är likväl klart, CN de som begagnade Fieschi vill mordgerningen, vorp väl försedde med penningar... Häraf visar sig uppenbar: gen. att republikanerne icke voro tillställare deraf. Be äga bland sig inga rika män, och kunna endast anskaffa penningar, (till något ansenligare belopp) genom subskiiptioner, hvilka äter genast skulle hafva röjt före hafvandet. , Fiesela har aldrig stått i polisens sold sedan Hr Basse afsked från polisprefekturen 1831; men han fortfor att u. underhålla bekantskap med flere vänner vid :pohsen, och besökte dem ofta. Vid insurrektionen di 5 och 6 Juni 1832 begagnades Fiesehi såsom spiow ar öfverste Ladvocat. Han gick oförfärad in blandiir— surgenterne i klostret St. Marie, under det de stridde med trupperne, gjorde sina observationer, och återviärde med-rapport till öfverste Ladvocat. Detta gjöröe ban icke för betalning, utan af personlig tillgifvenhet för öfversten. I ett samtal med honom förliden Vecka Vit: i de Fiescki: jag såg den legion af nationalgardet mi kommenderar, marschera förbi huset (d. 28 Juki). Hane AA LT a Oo I MM . . a