Aftonbladet – 24 augusti 1835, sida 2

br Maj:t besågos. Ifrån Upsala fortsattes återresan utan afbrott till hutvudstaden, der Hennes Maj:t samma afton, kl. omkring 1 ill 11, i högönsklig välmåga inträftade., (Stats-Tidningen.) — -—-——o-—--nnn-nlt--— ——Å— — HELVETESMACHINEN OCH EXCEPTIONSLAGARNA. Det ges verkligen tilldragelser i den politiska :verlden, som man känner sig böjd att tvifla på, ehuru man ser dem inför sina ögon, och af sådan natur äro de nya Franska lagförslagen. Under de sista dagarne af Juli månad år 1830, var Paris ett enda stort slagtfält, der strider emellan förtrycket och frihetsnitet utkämpades, der segern bestämdes för den fosterländska saken, och der den gamla Bourbonska dynastiens nederlag för alltid afgjordes. Hvad var orsaken dertill? Ett anfall på nationens rättigheter, och, framför allt, på den förnämsta deribland: tryckfriheten. Detta oförsigtiga anfall och dess följd, beredde vägen till thronen åt Ludvig Filip. Om någon skulle hafva sagt: fem år härefter skall denne samme Ludvig Filip, på dessa samma Julidagar, förbereda en ny kränkning al denna samma tryckfiihet, lika så vådlig och fullständig som ordonnanserne; skulle väl någon trott det? skulle icke deremot genast hvar och en invändt: han kan icke hafva glömt, på hvilken trappa han uppstigit till ihronen, och kan icke vilja äfventyra, att sjelf bereda en dylik, åt någon efterträdare. Och likväl älfventyrar han det! Vi se det, vi kunna ej tvifla på sanningen, och likväl förefaller saken otrolig, helst efter hvad som skedde den 28 Juli. Kastom en blick på denna katastrof. Ludvig Filips regering hade, kort efter sin födelse, allt för mycket förgätit sitt ursprung, allt för mycket börjat aflägsna sig från den bana, som bordt föreskrifvas henne, om icke af de grundsatser dess ledamöter förut bekänt, likväl af folkets opinion, af Europas sinnesstämning, af sjelfva nödvändigheten. Hon hade derigenom blifvit allt mer och mer impopulär, och Medborgarekonungen, den ärorika Julirevolutionens barn, hade blottställt sig, ej endast för samma hån och miss aktning, som den fördrifna legitimiteten, utan, hvad som värre var, förtjent nästan samma förebråelse, emedan han trampat i samma spår. Dertll har han haft det missöde, att ett eller tvenne försök emot dess Hf utförts så oskickligt, atv de lemnade smådelusten auledning alt framkasta misstanka om deras verklighet, att anse dem som en polistillställning, och sålunda i stället for det deltagande de skulle kunnat väcka, tvärtom förökat både tadlet och sarkasmerna. Härull kom den ryktbara processen mot Apuilfångarne, Jika olycklig till sin anledning, som opolitisk i sitt utförande; man sam— manlade den med förföljelsen mot tryckprässen, med glömskan af de liberala löftena, nied minnet af Polen, som man lät gå under, med frihetens sak, som man ej gynnat inom Frankrike, och icke förstått upprätthålla utom det, och på sådant sätt vacklade den nyskapade thronen, emedan den icke förstått att befästa sig på de enda tillförlitliga grundvalar, hvarpå en sådan kan hvila — Folkets ullgifycnbhet. Då inträffade den 28 Juli och med denna dag det ursinniga, brottsliga mordförsöket. Ingen skymt af misstanka för någon tillställning kunde hår äga rum. Den infernaliska planen var uppenbar och obestridlig, och blott ett underverk tycktes hafva räddat Konungen och hans söner, under det förstöring och död härjade rundt omkring dem, och skördade en mängd offer, hvilka mördaren ej åsyftat. Aldiig har en anläggning kunnat medföra mera stridiga resultater. Man ville utrota Konungen och dess dynasti; man denne Konung, som Försynens hand så underbart räddat, borde han icke tvärt om sålunda förekomma folket, som ett mål för dess hägnande omsorg, såsom af henne utsedd, att vårda dess öden och innehafva dess thron! Och han sjelf, borde ban icke uppfyllas med tacksamhet mot denna skyddande Försyn, borde ban häri icke se en varnande vink att vända om från den bana af småaktig ahbsolutism och illa doldt frihetshat, som hans Regering dittills ådagalagt! Borde icke på detta sätt banden mellan Konung och folk ännu fastare tillknytas, och fienderna till båda för alltid se sina bemödanden fruktlösa! Så skulle man trott at följden bodt Llifva, och Konungens modiga och kraftfulla uppförande, straxt efter katastrofen, den elektriska verken detsamma yttrade på sinnena, det allmänna deltagandet för den undan faran fälste monarken, samt den lika allmänt uttalade afskyn för brottslingen, allt detta syntes bekräfta en sådan formodan. Hvad gör man deremot? I stället att gifva akt på den varnarde vinken, anser nian den tvärtom son) en uppmaning att med så mycket större ifver fullfölja det jpabegynta reaktionsveoket; i stallet att kanna alfsky för åa ti sndlioea mardförcsale ser man det med ett slags