VUCUDSUIRELE UTIDD ujupe TE TA UI AVA ML re hönatetad OO RM Hans Maj:t åtnjutit under de svåra år, då provinsens skörd ej hade uppfyllt allmogens behof, samt för Kongl. Maj:ts oafbrutna vård om näringarnas förkofran och lugnets bibehållande, så väl utom, som inom vira gränsor. Vid Stadsporten i Gefle var en vacker äreport anbragt, prydd med Hans Maj:ts Höga Namnchiffer, rikt eklärerad, hvaröfver lästes följande inskrifter: på den ena sidan: Kärlek flyger till Ditt möte, tacksamheten följer Dig! och på den andra: Åt Stiftaren af Nordens sjelfständighet, Frihetens Beskyddare, Landets Fader.. De civile och militäre autoriterna voro der församlade, och de tal, som vid detta tillfälle höllos, äfven-som Konungens Nådiga svar, buro stämpeln, de förra af en uppriktig tillgifvenhet, och de senare af Kongl. Maj:ts vanliga välvilja. Staden var illuminerad. På åtskilliga ställen, i synnerhet framför Rådhuset, voro vackra transparenter med Konungens namncehifter anbragta; tvenne stora på strömmen liggande fartyg, hvilkas tackling var prydd med i den förträffligaste symmetri ordnade lampor, erbjödo, jemte allt öfrigt, en herrlig anblick, och kanonernas dån ifrån Fredriks skans, blandadt med folkhopens fröjderop, gjorde Hans Maj:ts intåg så högtidligt som möjligt. Konungen stannade framför Lancasterskolan, der Eklesiastik-, Gymnasiioch Skolstaten, anförde af Prosten Doktor Lundström, likaledes hade Nåden uppvakta Hans Maj:t, i närvaro af Skolungdomen, ordnad i linie till ett antal af 300. Doktor Lundström höll härvid följande tal: Stormäktigste, Allernådigste Konung! j Med vördnadens, kärlekens och tillgifvenhetens helsning framträda inför Eders Kongl. Maj:t Ortens FPFre sterskap, samt de vid härvarande Undervisningsverk anställde Lärare. Nära 16 år aro förflutna, sedan Eders Maj:t med Sitt förra Nådiga besök täcktes hugna denna stad. Vi minnas ännu med förtjusning de intryck våra hjertan då erforo, vid första anblicken af den Furste, som genom förtjenstens och dygdernas rätt banal sig väg till det högsta förtroende, som kunde skänkas af ett fritt folk. Eders Maj:t har sedan i fullt mått svarat emot detta förtroende. Genom Eders Maj:1s visa och kraftiga bemödanden har Sverige bibehållit sitt rum bland sjelfständiga nationer; det har fått glädja sig åt välsignelsen af en långvarig fred. Religion och upplysning hafva blifvit vårdade. Handel, Bergsbruk och Näringar hafva förkofrats, eller åtminstone från thronen åtnjutit all den uppmuntran, allt det stöd de kunnat förvänta. Presterskapet samt Gymnasiioch SkolStaterna, härstädes erkänna med underdiåning tacksamhet värdet af dessa välgerningar. Vi anse oss bäst ådagalägga vår undersåtliga erkänsla, då vi, så mycket i vår förmåga står, inplante Gudsfruktan och medborgerliga dygder, kärlek och lydnad för Ofverheten och Lagen hos dem, som äro anförtrodde åt vår ledning, särdeles hos den uppväxande ungdomen. Presterskapet samt Lärare Staterna utbedja sig atti Eders Kongl. Maj:ts Nåd få vara inneslutne. Konungen steg ur Sin vagn vid Slottet. De Militäre Korpserna och Landst.ten hade den Nåden blifva Hans Maj:t föreställda. Vid första tidningen om Konungens höga resa hade Borgerskapet i Gefle anhållit om Nådigt tillstånd att bjuda Hans Maj:t en aftonmåltid,—den enda glädjebetygelse, som Konungens korta besök lemnade Stadens invånare tillfälle att ådagalägga.-— Hans Maj:t hade täckts härtill lemna Sitt tillstånd, och aftonmåltiden ägde rum i gar å Rådhuset, hvars sal var prydd med fanor. — Före densamma hade Magistraten och Eklesiastikstaten dez Naden att blifva Hans Maj:t förestälda. Borgmästaren Wahrenberg, som under Borgmästaren Sydows tjenstledighet förrättar dennes tjenst, begärde och erhöll Nådigt tillstånd att föreslå H.M. Konungens skål,. som beledsagades af trefalldiga hurrarop. Atskilliga af det församlade Sällskapet afsjöngo följande verser: Vördade Kung! Kring om Norden Du tågar Hög, såsom Phoebus; med gyllene spann Ungdomens kraft, som ur blickarna lågar Evigt Du bär i Din själ, såsom han. Mera än han med Din anblick Du gläder Hvar Du går fram bland Ditt tacksamma folk. 5! Fordom i slagtningens blodiga dansar Ofta Du ljungar, vid segrarna van; Snillet till svärd och med äran till pansar Går Du ännu Din odödliga ban. Gallien stolt på Troferna skådar, Svea i skuggan af namnet är trygg. 5! WNaÄandicka dalanna nn 2 0 al ta