Aftonbladet – 17 augusti 1835, sida 2

KALELDOSKOR LUSTRESAN, JAG OCH ÅSNAN. En Naturscen efter verkligheten, af M. G. Saphir. En lika skyndsamhet och brådska äger nu rum i vårt diligenceoch skriftväsende. Extra postvägar och extra postblad, ångbåtar och ångskrifter, diligenser och pennymagaziner transportera resande och läsare hastigt och välbehållit öfverallt. Men derföre hafva också de fem verldsdelarne blifvit så bekanta och de fem menskliga sinnena så obekanta; de aflägsnaste trakter hgga oss derföre så nära, och de närmaste menniskorna stå oss derigenom så fjerran; derigenom resa vi så hastigt framåt, men gå derigenom så fort baklänges; vi varda derigenom så månfaldiga, men blifva derigenom tillika så enfaldiga; vi förslösa derigenom så liten tid, men vinna derigenom så mycken tid att slösa med; vi lära derigenom allt så hastigt, men göra derigenom all ting hastigt, med undantag aflära; med ett ord — vi varda derigenom för sallskapslifvet så förträffligt utbildade menniskor, att vi icke alls blifva sällskap för bildade menniskor. Fordom, då man ännu gjorde sitt testamente när man skulle resa i främmande länder, voro dessa genom Geographien grundligt kända; nu, då man genomreser dem både hastigt och beqvämt, känner man dem icke alls. Aldrig hafva menniskorna inom sig och inbördes varit så splittrade och främmande, som sedan man tryckt så mycket öfver Sällskapsföreningar och Associations-väsende. Den kortsynte och korthörande slutar af namnet, att associationsplaner och diligenser befordra sällskaplighet och sammanhang menniskor emellan; men just genom sin existens förstöra och upplösa de menniskornas föreningsband. Det är blott den gemensamma vägen, som ett ögonblick förenar dessa, medan hvarje enskild har sitt eget mål. Vid vägens slut blir deras väg mer än någonsin åtskiljd. Detta är isynnerhet förhållandet med diligenser 5; de förstöra i stället för att befordra umgänget. Om någon fordom tänkte resa till Griänzing eller Meidling, måste han se sig om efter ett sällskap; han sökte det, förenade sig dermed, uppgjorde ett parti, och så uppstod sällskaplighet; nu bar man den beqvämligheten, att hvarenda minut för 10 a 12 kreuzer kunna resa till hvarje promenadplats. Man reser icke att promenera, man blir på vagn tran:sporterad i promenad; det är en sällskapsvagn: men intet vagnssällskap; man är endast någon timme en, i ett mennisko-quodlibet inpassad, aria. Det är ett stort misstag att tro, det diligenserne äro till för vår beqvämlighet; vi äro tvärtom till för deras. Man tror visst icke hvilken innerlig vexelverkan äger rum emellan en menniskas tankar och känslor och dess equipage. En man i en med frustande hästar bespänd vagn har visserligen en mera blomstrande fantasi och ädlare känslor än den, som åker i en forvagn efter ett par halta krakar. Om hvarje skriftställare hade sitt arbetsrum i elt prägtigt, framrullande equipage, komme troligen flere snillrika verk i dagsljuset. Uti en vagn med fyra hästar improviseras mera än på en kärra. I en jantschy göres en kärleksförklaring mera poetiskt än än uti en fiacre; den som gör cn. kärleksförklaring i sitt eget equipage är oemotståndlig; åker han dertill efter två hästar, är ban den begärligaste artikel, och ju fortare dessa framdansa, desto förr hinner han sitt mål. På enbetsvagn har ännu aldrig en hög tanke uppstått. De stora tankarne gå vanligast till fot eller åka de efter fyra hästar. Enbetsvagnar, cabrioletter, tillbury äro allesammans forväsendets homöopather; ett sådant der ting med cn häst, med två hjul och deri en ung man, tunn som ett tankstreck, är ett Lichtenbergiskt exempel: Ett equipage utan häst och vagn, och hvartill ägaren dessutom felarNär jag sitter i en enspännare, förekommer det mig som själen blott hade en vinge; ju flere hästar för vagnen, desto flere vingar får själen! Jag har på en enspännare i tänkande alldrig förmått hinna högre än till en moralisk sentens; på en fiacre alldrig högre vänd en fabel; på ett equipage icke högre än då sen HOyc och blott när jag rest på postvagn efter fyra? hästa) er oo, RA Ava BN