Aftonbladet – 17 augusti 1835, sida 2

RAIN UCICUH UL UC alllldllld HSLAMIIU HTS AVE REILURHIEGCE: Han bjuder här äfven till att resonera, och: bygga systemer; men hans åsigter förtjena ungefär lika mycket afseende, som bokens öfriga uppgifter. Man vill ej bestrida, att i åtskilligt af båda kan vara sanning; men tonen och den afgjordt fiendtliga syftningen dekrediterar likväl sjelfva denna sanning, och vi för vår del måste tillstå, det vi alldrig känt oss så böjda att tänka godt om Nord-Amerika, som efter läsningen af detta pasqvill. — Men vi böra ej lemna vår publik i okunnighet om hufvudinnehållet af Fir Hauswolffs tillägg. Någon ordning finnes deri icke, och vi kunna således ej heller iakttaga mnåägon sådan. Då han beskrifver ett the-sällskap hos Stats Sekreteraren, säger han: Frun gjorde les honneurs; uti allt märktes tvenne slags affektation: den att för utlänningen visa att man var hemma med den Europeiska eleganta verldens faconer, och den att för de torra Yankees visa det man var rigtigt Amerikansk. Uppgiften var ej så lätt, och tvånget lät röja sig åt båda hållen. En vacker erkänsla för åtnjuten gästfrihet! Sedan Herr v. H. erkänt, att hans vistande i Filådelfia var ganska angenämt, samt att han ej kan gå in på författarinnans alla misstycken, säger han straxt derefter, att Franklins minne är förglömdt af hanslandsmän, att religionsväsendet i Nord-Amerika är för det mesta blott en spekulation, att endast tvenne religioner finnas der: kanalernas och jernvägarnes, till och med den Linciska festen, som han bevistade, och hvarvid mycken artighet visades hönom, undgår icke följande mokanta tillägg: Dylika högtider firas icke mera i New-York, och hvad de politiska beträffar, äro de väl de tråkigaste och, jag hade så när sagt, de barrockaste man kan föreställa sig. Annu mera är likväl en kapplöpning utsatt för hans sarkasmer, ehuru han. vid beskrifningen derom erkänner att föga oordning inträffade, och att ficktjufvar då ej funnos i Norra Amerika.? I allmänhet bjuder han till, att visa Amerika såsom allt mer och mer vanslägtande, men skjuter skulden till icke ringa del på de många invandrarena. : Då han talar om en hederlig värdshusvärd som han träffat, tillägger han hädande: man kan genast finna att min värd ej var Amerikan. Således finnes ingen hederlig man bland Amerikanerne? Enligt Hr v. H:s försäkran, är det vid en rättegång ganska svårt, att i Norra Amerika inför Domstol få rätt emot en Neger, och, enligt hans förmenande, sker detta dels till följe af det hypokritiska väsendet, hvilket utgör en af vår tids mest utsökta synder, dels för att stryka öfver det förakt, hvarmed man eljest behandlar Negrerne. I anledning af en Engelsk Aktörs missöde, säger Hr v. H: Dylika drag kunde jag anföra mer än många, så att jag skulle kunna blifvå frestad hysa den tanka att hämndbegär, ej af det så kallade storsinta slaget, utan skadeglädje och illparighet verkligen ingå i Amerikanska karakteren. Kanhända att dessa tvenne affekter höra essentielt till den nya demokratiska andan. Man bör förmoda att Hr v. H. förstår sig lika mycket på den Amerikanska karakteren, som på den demokratiska andan. Ur en Tysk resandes, vid namn Lömwing, berättelse meddelas åtskilligt, hvaraf bland annat inhemtas, att författaren alldrig i sitt land ätit så dåligt på det sämsta värdshus, som här på det förnämsta hotel, och att antalet af så kallade gamla möar, är ännu ansenligare i Amerika än i Europa. Denna sista anmärkning har likväl Hr v. H. visligen försett med ett frågetecken. Det bästa i hela arbetet är ett par utdrag ur en Amerikansk författares skildring af Boston, och af de Fransyska resandes, Beaumonts och Tocquevilles beskrifningar på fängelse-systemet i Norra Amerika, hvilka man kan säga verkeligen äro för goda att stå i denna skrift. Fill ett bevis på den Amerikanska karakterens förkastlighet kan tjena, att de så kallade tilllygtsbusen blifvit stiftade nästan endast och allenast genom enskilta personers sammanskott, hvaraf det i Filadelfia, till byggnad och första inredning ensamt, kostade 432,000 dollars och att föreståndarena för dessa tillflygtshus är omänr af de sälsyntaste egenskaper; de betrakta hvarje ung förbrytare liksom sitt eget barn. Deras sysla anse de ej såsom födkrok, utan som utöfvandet af en pligt, hvars upfyllande utgör deras lycka. Ett folk, där sådana män icke äro utomordentliga sällsyntheter, måste då icke vara endast ett folk af krämare, af kalla egoister, i hvilkas karakter skadeglädje och ilparighet ingå såsom utmärkande drag. — Anmärkningsvärdt är att Herr C. v. H.:som gjort så mycket för att nedsätta Amerikanerne, sjelf anför åtskilliga af de klagomål, hvilka man yttrat emot ställningen i Europa och : instämmer deri, likväl med åtskilliga sidohugg åt Europas liberala, och framför allt åt dess publicister. Detta hör imellertid till hans sätt att vara conseqvent. mm I OR UI I RM MMMM———— Oo NH HH — — — — emm