Aftonbladet – 13 augusti 1835, sida 3

Den sista Juni d. å., då en väfvarehustru i Montmartre, en af Paris förstäder, återkom från något utgöromål, såg hon sin två år gamla son sitta i det öppna fönstret af hennes rum i 5:te våningen. Gossens sköterska hade ett ögonblick lemnat honom ensam i kammaren och han sprang genast upp i fönstret; då han blef varse sin mor började han hoppa af glädje, ropade mamma, mamma! och sträckte längtande sina armar efter henne. Modren springer med ett rop af den dödligaste förskräckelse under fönstret och upplyfter armarne, för att skyddande. emottlaga sin älskling om han nedfölle. Barnet tog då leende ett hopp, för att. springa i modrens famn, störtade ned i djupet, krossade sitt hufvud mot modrens, och båda nedföllo döda. (Dagl. Alleh.)