Aftonbladet – 11 augusti 1835, sida 1

tillkännagaf snart hvad som var på färde, och den för färligaste förvirring följde — en helvetesmachin hade slungat ett hagel af kulor på Konungen och den svite, som omgaf honom! Marskalk Morzier, Hertig af Treviso, sönk till marken och dog i ögonblicket, utan att hinna ens yttra ett ord. Flere andra officerare och några nationalgardister blefvo likaledes dödade, och en ansenlig mängd personer sårades. Flere hästar blefvo dödskjutne, bland andra marskalk Mortiers, och de bleserades jemte de öfriges vildhet och stegrande ökade ännu mera tumultet, hvilket det skulle vara svårt att beskrifva. Under detta uppträde bibehöll Konungen, som fått en kontusion i armen af en kula och hvars häst blifvit sårad i halsen, detta lugn som utmarker honom, och visade ett märkeligt mod derigenom att han red opp mot samma hus, hvarifrån explosionen kom. Sedan första intrycket var förbi, fortsatte Konungen med sviten sin väg, under höga glädjerop af folket för hans räddning, och hotelser af hämnd mot mördarne. De dödades kroppar och de personer, som blifvit sårade, buros genast till det midt emot bhelägna Cafe Turc, der läkarehjelp genast anskaftades åt dem, som ännu voro vid lif. Från tredje våningen i huset N:o 60 på Templeboulevarden, i hvilket hus nedra botten och första våning bebos af en yvinhandlare vid namn Parault, sågs rök utströmma. Hvarje våning består blot af ett enda rum, med ett fönster mot gatan. Huset omringades genast, och alla som funnos derinne arresterades. Det rum hvari maschinen blifvit konstruerad, är ganska litet, nemligen endast 7 fot långt och Gt fot biedt. Maschinen var sammansatt med mycken skicklighet, . af träd och jernbeslag, och ganska stark och fast. På tvenne stolpar voro lagda tvenne tvärbjelkar, parallelt med fönstret, och i dessa voro gjorda urholkningar för 25 bösspipor. Bjelken närmast fönstret, som låg ungefär en fot ifrån detsamma, var något lägre än den efterste. så att kulorne kunde träffa en man till häst i midten af. Boulevarden. Bösspiporne voro så starkt laddade, att 5 af dem sprungo sönder, oaktadt de voro ganska massiva och nya. Mördaren blef genast gripe.. För omkring trenne månader sedan hade han hyrt rummen i andra och tredje våningen, af Hr Dellemagne, som rår om huset. Han uppgaf sit namn vara Girard, mekanikus, och synes vara omkring 24 år. Det rum der helvetesmaschinen var anbragt, har ett fönster åt gatan och ett åt gården, och Girard hade haft den försigtigheten att göra fast ett rep vid fönsterposten åt gården , för att kunna på det sättet komma undan. Derigenom att några af gevärspiporne sprungo sönder vid explosionen, blef mördaren sårad i pannan, halsen och vid munnen. Deua oaktadt gaf han sig utför repet genom fönstret. Några polisbetjenter, som sprungit in på gården, fingo se heonom hissa sig ned, och en af dem ropade: usling! nu ha vi dig fast. Girard, som just vid detta rop befann sig i lika höjd med en mur, kastade sig öfver densamma in på gården bredvid, der han greps af en polisbetjent. Han lades på en handbår och fördes till Conciergeriet. Inrikesministern, polisprefekten och flere embetsmän gingo in i huset, der de 1 mördarens rum funno lemningarne af helfvetesmaschinen ännu rykande, en halmbädd och eld i spislen. Om explosionen skett en half sekund, måhända, förr än den skedde, så hade det varit förbi med Konungens lif. Konungen och hans svite redo i följande ordning: först Konungen, sedan prinsen af Joinville, hertigen af Orleans, hertigen af Nemours, marskalk Lobau och marskalk Mortier. Alla de som blefvo blesserade, befunno sig ungefar i samma linea med marskalk Mortier. Br rättelsen om händelsen spridde sig hastigt kring hufvudstaden, och gjorde en stark sensation. General Rumigny, Konungens adjutant, satte af i fullt gallopp for att underrätta Drotiningen att Hans Maj:t och prinsarne lyckligen undgått faran, emedan man fruktade att hon kunnat blifva alltfför mycket allarmerad, om hon fått veta om händelsen på något annat sätt. Då generalen red förbi lederne, berättade han för flere officerare hvad som händt, och inom en liten stund fanns ingen sol dat, som var okunnig derom. Emedan linietruppernes leder icke sträckte sig ända till Templeboulevarden, så beordrades de att marchera upp i den rigtningen, för att vara till hands, i händelse försök gjordes att tillställa oroligheter. När nationalgardet defilerade förbi Konungen hördes de ropa: Lefve Konungen! hvilket besvarades aflinietrupparne med lika rop. Attonde legionen af nationalgardet, som. förlorat några af sina officerare och soldater, ropade derjemte: ned med mördarne! Konungen återvände till Tuillerierne omkring kl. 5, synbarligen djupt rörd af det uppträde, hvartill han varit vittne. Hela eftermiddagen och på aftonen strömmade en mängd folk, af nyvfikenhet, till stället, der olyckan timat, så att ett starkt detaschement af municipalgarde beordrades dit för au förekomma oordningar. Följande äro de personer, hvil