Aftonbladet – 10 augusti 1835, sida 2

utan betydlig kostnad kunna istandsattas. Ännu 3 dagar efter branden förmärktes rök från de i tornet inmurade trädstycken, och oaktadt ett häftigt och ihållande regn har den, då detta skrifves, icke alldeles gifvit sig. Stockholm den 2 Aug. 1835. Axel Nyström. Red. har fått sig tillsänd en skrifvelse, som vi med nöje meddela, då den rör ett ämne, som är af vigt för landets industri och rörelse, och hvarom vi redan långt förut tänkt ungefär på samma sält som Insändaren. Brefvet, som är författadt på Franska och ögonskenligen af en utländning, lyder i öfversattning så här: Hr Redaktör! Jag ber Er genom ert blad väcka uppmärksamheten på de fördelar, som ägare och disponenter af Angfartyg, Diligencer och Hoteller för resande kunde vinna genom att i utländska blad, ti. ex. i London, Paris, Hamburg, Köpenhamn, Gentve, låta införa uppgifter om sina resetourer och andra utvägar att komma fort uti det inre af Sverige. Man kan säga, att sedan flere år finnes, isynnerhet hos Engelsmän, en rese-feber. Frankrike, Italien, Schweitz hafva redan blifvit genomresta och snart sagdt genomletade i alla riktningar ; Sverige och Norrige skulle kunna i flera afseenden erbjuda näring åt resandes nyfikenhet och intresse. Man är utomlands i okunnighet om industriens framsteg i Sverige och om dess så lätta och så foga dyra transportmedel. För att hitlocka främlingar behöfdes blott att underrätta dem härom och gifva dem ett begrepp om de natur-skönheter och andra märkvärdigheter, som finnas i landet. En Engelsk resande försäkrade mig härom dagen, att om de transportmedel, som finnas i Sverige, vore kända i England, skulle man snart se landet öfvert svämmadt af hans landsmän (det är hans egna ord). Jag ofverlemnar åt M. H:s eget omdöme att gifva all nödig utveckling åt en dylik artikel, som är af vigt för national-välmågan. Jag får tillägga, att styrelsen kunde genom missionerne på främmande ort mycket bidraga att göra Svenska industrien i detta afseende känd. , i Mitt namn gör ingenting till saken, och jag tecknar mig Vän af Sverige och dess näringars förkofran. Utan allt tvifvel är Sverige för utlänningen ännu ett Terra incognita. Alla veta att berätta om Gustaf Adolf och om Carl XII, d. v. s. vårt krigiska rykte är i hvars mans mun. Äfven i vetenskapligt hänseende äro vi icke okände; namnen Linn och Berzelius upprepas med vördnad öfver den civiliserade verlden. Detta vill med andra ord säga, att främlingen väl har sig bekant, alt från denna punkt af verlden utgått en och annan stor man; men dermed är det ock allt. — Att Sverige är ett vackert och till stor del fruktbart och rikt land, som blott behöfde förständigare anstalter, för att i industri träda upp vid sidan af England ; att de stora vetenskapsmännen icke äro blott tillfälliga fenomener, utan att nationen ver kligen är i proportion at— minstone jemförlig med hvarje annan i bildning; att sundt förstånd och välvillig gästfrihet utgöra grunddragen i dess karakter; att grundvalarne för frihet finnas lagda sedan gammalt (hvarföre mången också anser det mödan värdt att yrka dess tidsenliga utveckling, hvartill han säkert icke skulle vårda sig, om han hade att göra med diverse andra nationer); — detta och mera dylikt ana ganska få utlänningar. Sverige är för dem ännu ett Lappland. Här äro ju icke så minga år förlidna, sedan Hertigen af Wellington, på en hemresa från Petersburg, ämnade sig att taga vägen öfver Sverige, men slutligen besinnade sig, emedan ärstiden icke var nog vacker och han icke ville riskera att få tillbringa natten under bar himmel. Så pass begrepp hade han och hans omgifning om våra anstalter för resandes ackommoderande ! ätminstone berättades anledningen till den ändrade reseturen allmänt på det sättet. Insändarens förslag, att missionerne vid främmande hof skulle befatta sig med dylika simpla s saker, Som icke röra politiken eller nationens representerande och upprätthållandet af dess värdighet, förråder hans obekantskap med ämnet. Vi halva väl hört berättas, alt t. ex. det lilla snälla Danmarks? regering säller en SOris ära uti att vid sina missioner attachera sådana unga män , som utmärkt sig genom en hög bildning, utan egentligt afseende på om de äro Grefvar eller Baroner, eller ens rika; men detta är väl ett ibland skär len, hvarföre Danmark har så många Ssura minnen MN om hvilka Dagbladets insändare tala. En af våra Svenska missioner, eller åtminstone dess chef, veta vi