Aftonbladet – 10 augusti 1835, sida 1

STOCKHOLM den 10 Augusti. Dagens utländska poster medföra tidningar från Paris och London af den 31 Juli samt från Hamburg af den 4 dennes. En mängd detaljer dem vi nu ej hinna meddela, men till hvilka vi i morgon skola återkomma, läsas i Fransyska och Engelska bladen om mordförsöket mot Konung Ludvig Filip. Under det Konungen höll stilla utanför ett hus på Templeboulevarder, för att se några trupper defilera, aflossades, från ett rum i andra våningen, 25 med kulor och jernbitar laddade gevärspipor, hvilka blifvit fästade med starka bjelkar och jernmaschiner helt nära hvarandra, och antändes genom en löpeld, så att de afbrunno i en moment. Ett hagel af kulor och andra missiler slungades på den grupp, som omgaf Konungen och hans trenne äldsta söner, hvilka dock alla blefvo oskadde. Konungen säges blott hafva fått en lindrig kontusion i ena armen, och hans häst blef sårad. Deremot träffade en kula marskalk Mortier i hjertat, så att han stupade på stället. General Lachasse de Verigny fiek en kula för pannan, som sträckte honom död till marken. Flere adjutanter och nationalgardister dels dödades dels sårades, äfven som flere personer af folket, qvinnor och barn, hvilka befunno sig i granskapet. Inalles hafva 34 personer blifvit träffade genom explosionen, och 16 af dem hade dels genast dels de följande dagarne aflidit. Huset hvarifrån explosionen skedde, omringades på ögonblicket, och alla som funnos derinne arresterades. Personen som tillställt detta inr fernalida mordförsök, och som sielf genom explosion af 5 bland gevärspiporne blifvit svårt sårad, greps likaledes. Hans namn är Jacques Gåerard, 24 år gammal, mekanikus. Han skall vara Carlist, hvilket man slutar deraf, att en lilja funnits tatuerad på hans bröst. En mängd arresteringar hafva skett, men ännu är ej med visshet kändt om Gerard har några medbrotslige. Pärskammaren har fått befallning att företaga detta högmål till undersökning och afdömande. En proklamation af Konungen inhiberade, genast efter händelsen, fortsättningen af Julifestiviteterna och förordnade i stället en sorggudstjenst för de mördade. Alla berättelser sammanstämma deri, att både folk och trupper uttryckt sin afsky för mordanläggningen, och visat liflig sympathi för Ludvig Filip vid