Aftonbladet – 5 augusti 1835, sida 3

och 12 f. m. (ty längre än tll kl. 12 hade minga possessionater, som länge nog väntat på köparne, beslutit att ej stanna qvar) ökades köparnes antal, och de fleste possessionater, som blott önskade få slut på en marknad, hvars resultater nu visade dem, hvad de varit förberedde på, sålde sin ull till hvad de kunde få, men med föresats, att ett följande år vara bättre beredda på alla händelser. Om nu i betraktande tages, att kredit gerna beviljades ända till 12 månader, att man allmänneligen erkände ullens goda tvättning, samt låroch bukullens jemte lamullens låga pris, så kommer man sanmingen nära om man antager, att den finare ullen i Norrköping blifvit betald alldeles i parallel med utländska marknader, och att således de 16 sk. per skålp., som bordt läggas till såsom frawer på utländsk ull, icke blifvit tagna i beräkning, 1 följd hvaraf ullen nedtryckts under det pris som köparne sjelfve hade antagit till grund för deras kalkyler. Detta i allmänhet. Det vore visserligen högst orält att under samma kathegori innefatta alla köpare. Och bland possessionaterne voro jemväl några, som ej utan skäl kunde sägas hafva öfverdrifna anspråk. Likväl finnas partier ännu osålda, för hvilka ej fordrats utöfver billigheten, men som ägaren heldre föredragit att lägga upp än att sälja till underpris. Huru mycket ull i det hela varit vid denna marknad, är svårt att kalkulera, emedan man endast fick öfversigt af de partier, som kunde komma in på magasinet. Dessa utgjorde mer än 100,000 skålp.; och den ull som för öfrigt var synlig torde kunna uppskattas till minst 40,000 skålp. Således tillsammans vid marknadsullfället 149,000 skålp. Hvarförutan ej obetydliga part:er ull skola efter uppgift hafva inkommit till staden de sista veckorna före marknaden. Det har helt säkert ej varit utan skadlig följd för denna marknad, att Handelshuset Söderberg Arosenius var så mycket hindradt från att. deltaga uti affårerne, emedan Herr J. Arosenius, nyss återkommen från en resa till Skåne, der han, som bekant är, ensamt köpte större delen af de i Malmö samlade ullpartier, var sjuk och derföre icke kunde taga del i några affärer. Vi hoppas på kommande och bättre tider, och finna tröst i det gamla ordspåket som så sant säger: Geld verloren, venig verloren, aber Muth verloren, Alles verloren. Slutligen kan Ins., likasom säkerligen hvarje annan uppmärksam betraktare, icke undgå att göra sig den frågan : huru det kommer sig, att när våra fabrikanter högtidligen åtagit sig att fylla nationens behof så väl af finare som gröfre klädesfabrikater, och på grund af detta åtagande fortfarande åtnjuta det skydd mot utländsk medtäflan, medelst absolut förbud mot införsel af dylika varor från främmande länder, som de ännu tro sig behöfva, — de då företrädesvis nedtrycka priserna å den fina ullen oaktadt deras fabrikers stigande förträfflighet, hvilken gerna erkännes, utan tvifvel sätter dem i tillfälle att förarbeta densamma?