hela såg snarare en minskning i tillgångar än en försakelse af prydlighet och smak. Tallriken på hvilken han at, var af det finaste porcellaine, och det lilla bordet vid hvilket han satt och hvilket hvarken lemnade rum eller behöfde lemna rum åt mer än en gäst för dagen, var prydt med det skönaste damast, på hvilket den klara kristallflaskan visade, att vattnet var dess ägares hufvuddryck; Vinet hade sin plats på ettlitet bord vid sidan, hvanfrån det blott då och då hemtades till gistens bruk. En gammal, trogen tjenare, enda betjenten i huset, stod på något afstånd, med mer vördnad och uppmärksamhet emot sin herre, än han torde ansett sig böra visa under Generalens regeringstid; och allt hvad jag såg och hörde under detta mitt vistande, ingaf mig den vördnadsfullaste aktning. Mot aftonen föreslog generalen mig en rapphönsjagt; och han visade sig dervid såsom rask jägare och säker skytt. Med sin långa spanska, med silfver rikt belagda bössa, rigtade han lätt och vackert, samt förfelade sällan sin fogel. Den gamle betjenten hade redan tjenati Spanien hos generalens familj, hvilken han endast öfvergifvit, för att följa den mest älskade och ärade af dess medlemmar till Södra Amerika: också öfvergaf icke heller den redlige Benito sin herre i olyckan. Det var verkligen denna gamla mans sorgfälliga omvårdnad och! omtanka, som generalen numer hade ait tacka för den prydlighet och det lilla välstånd, som hans hus erbjöd. Benito hade icke endast såsom sitt offer användt en egen liten förmögenhet för sin herre, på sätt, att han föregifvit sine utlägg, sasom emottagne af generalens bekandte och i landet vistande gamla spaniorer, utan att hafva tillstånd uppgifva deras namn; utan han hade äfven, då denna tillgång var all, förskaffat anonyma bidrag af generalens minga vänner och lyckats så väl, att de voro tillräcklige för hans herres behof. På detta sätt lefde begge de gamla i lycklig samdrägt, då på en gång Dr. Francias afundsamhet rigtade sig mot den gamle generalen. I en ålder af 76 år blef han, på Dictatorns tyranniska befallning kastad i fängelse, och omkom der af smuts och elände på det jemmerligaste vis. Benito som troget följt honom, äfven i häktet, öfverlefde blutt en dag sin herre, och fanns död vid hans fötter. : Nästan lika agtad och älskad som general Velasco , fanns äfven en annan af detta lands fordne, högre embetsmän, Biskopen i Paraguay; och han fick äfven genom Dictatorns tyranni en lika ändalykt. Han var en agtningsvärd, mild och menniskoalskande man och tillhörde franciskanerorden. Francia ansatte honom beständigt med hotelser och förödmjukelser; icke nöjd med att helt och hållet undergräfva hans myndighet inom kyrkan, ådrog han honom beständiga, personliga obehagligheter, så att mannen slutligen — förlorade all besinning. Han försmägtade under flera år i en svår melancholie och dog slutligen i yttersta elände, samt begrofs på Diktatorns uttryckliga befallning, midt ibland brottslingarne, på den kyrkogård, som var fängelserna anslagen. Såsom ännu ett bevis af Diktatorns grymhet vilje vi sluteligen omtala hvad författaren berättar angående den i Europa för öfrigt länge kända berömda Botanikern Bonplands öde, densamme som följde den store Humboldt på dess resa till Mexiko. Den berömde naturforskaren hade vid en upptäckts-resa längst Parana, i en del af Missions-distriktets förträftliga skogar, upptäckt Yerba eller så kalladt Paraguay thg. Då utförseln deraf från Paraguay, till följd af Diktatorns merkantila spärrningssystem var förbjuden, anlade Bonpland, med de Indianer som befunno sig i trakten, en serskild kolonie för alt insamla och tillreda detta the. Häröfver blef Francia uppretad. Han utrustade en liten militär-expedition emot nybyggarne, kolonien förstördes och Bonpland sjelf fördes fången till Paraguay. Hans fru och dotter voro då i Buenos-Ayres. Sedan den förre användt alla medel, för att hos Francia vinna sin mans befrielse, reste hon slutligen till Europa för att erhålla Franska regeringens biträde för den oycklige fången. Åfven den första bemedlingeu från Franska sidan hade ingen verkan, och den trogna maken nödgades resa åter, sedan hon, försedd med Chiliska Regeringens föreställningar vågat sig ända fram till Diktatorns hufvudstad och förgäfves anropat hans nåd för sin fäångslade man. Först efter en sträng skrifvelse från Franska kabinettet, åtföljd af hotelser att låta Franska krigsskepp inlöpa i floden och värna Franska medborgares lif och egendom, befriades Bonpland. a Sådan är dena beskrifning, som författaren gifvit af Francias karakter, politik och moraliska handlingar; och vi hafve trott oss böra meddela dem, såsom ett bidrag för framtida historien om Paraguays vidunderliga Statsj a ee a ee fe 1 LA