Sedan i går eft. m. kl. 6 släckningen af elden i Riddarholmskyrkan hunnit fullbordas gjorde H. M. Konungen, åtföljd af Riksmarskalken, Öfverståthållaren, m. fl. ett besök inuti kyrkan och besåg grafchoren hvilka till sitt inre icke tagit skada. Afven Orgelverket är råddadt. Det tros, att skadan stadnat vid blotta tornspetsen, om den, på sätt i Tisdags redan skall varit föreslaget, blifvit afsågad: ett arbete, som Kapten Nyberg skall erbjudit sig att verkställa och för hvars företagande Ofverståthållaren säges varit besluten; men betänkligheter lära dervid uppstått hos Grefve Brahe, som i egenskap af Riks-marskalk (vi vete ej eljest hvarföre?) öfvertog högsta ledningen afeldsläckningsanstalterna. Den förra meningen, så sannolik den ock är, torde dock möjligen kommit på skam; ty vid spetsens fall och lågans frigörande, hade eld ändock kunnat fatta längre ner i tornet eller i kyrkan. Arbetet vid släckningen bedrefs med ett berömvärdt nit, och lyckligtvis lära icke många blifvit skadade. Vi hafve likväl hört omtalas några olycksfall; men berättelserna måste vara ogrundade, då vi med förundran finne, att polisbladet icke upptagit dem. Händelsen med kyrktornet bevisar emedlertid huru oförsvarligt det är, att åskledare dels icke alltid anbringas på sådane byggnader, dels då de finnas icke blifva behörigen konstruerade eller vidmagthållas. På Riddarholms tornet har åskledaren icke gått upp till spetsen, utan har den börjat emellan 20 och 30 fot under densamma; och är olyckan således sannolikt att tillskrifva denna omständighet. Kyrkan skall, efter aldre anteckningar 2:ne gånger förut varit utsatt för blixten. Statstidningen för i går gifver den glädjande underrättelsen att, oagtadt skadan är högst betydlig, hyser man ännu det hopp; att Kyrkan må kunna till det yttre återställas.