Svenska Minerva innehåller. angående Konungens tillämnade resa till Norrige, följande: Det är knappast mer något tvifvelsmål underkastadt, att H. M. Konungen verkligen i medlet af nästa månad anträder den länge omtalta resan genom Norra delen af Sverige, öfver fjellryggen till Norrige. I anseende till vägarnes och årstidens beskaffenhet, kommer, som vi hört sägas, en mindre och lättare resvagn att medföras, till begagnande på sådana ställen, der den stora vagnen endast långsamt kan komma fram; äfvensom H. M. lär hafva beredt sig uppå, att i fjellirakterne färdas ridande, på bondhästar. En sådan resa vittnar om en raskhet och en kroppsstyrka, som man sällan träffar hos personer af Konungens år. Då H. M. icke gerna kan företaga den för sitt nöje, så sker den tydligtvis i den afsigt att med sitt besök fägnainnevånarne i de mest aflägsna delarne af sina Riken. Också lär i dessa landskap glädjen vara allmän. Då vi jemnföre denna Minervas slutförsäkran med hvad vi för omkring 8 dagar sedan på säkra underrättelser yttrade, synes det som man från vissa håll med mer än vanlig ifver ämnade tillstyrka Konungen den af så många skäl betänkliga resan Jemtlandsvägen öfver fjellen. Då likväl Norrska underrättelser antyda, att Konungen förmodades taga en annan väg till Norge, om den nämnde vägen medför alltför stora svårigbeter, och då deribland väl icke ensamt måtte räknas svårigheten att begagna de stora vagnarne, då de i alla fall, enligt Minervas uttryck skulle komma långsamt efter, utan äfven svårigheterne för allmogen i desse orter, att midt under slottern och skörden utlemna ett så betydligt hästantal, förmode vi ännu att Minervas underrättelse icke är i allo tillförlitlig: och att det blir på södra vägarne Konungen afreser till Norge, om resa kommer att i år företagas. —— iw nmnoo—————